- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1161

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - väft ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillverkningssätt hänvisa en del andra
beteckningar för ’vägg’, t. ex. ty. wand
(fhty. want) = got. wandus, spö, osv.
(se under vinda, vb); ävensom isl. hurð,
got. haúrds, dörr, fhty. hurt osv.,
flätverk, nära besl. med lat. crātis, flätverk,
fålla m. m.; jfr ry. o-plótŭ, mur, till
plesti, fläta, o. slov. lěsa, en av vidjor
flätad vägg m. m. (om vilket Lidén Ein
balt.-slav. anlautgesetz s. 26, jfr dock
Berneker Et. Wb. s. 713).
Byggnadsrester med av flätade spön bestående
väggar har man funnit i Sverige från
den yngre stenåldern o. från
vikingatiden; jfr även isl. vandahús (till vǫndr,
spö). Se bl. a. Meringer Etymol. zum
geflochtenen Haus (i Festgabe für
Heinzel) o. IF 17: 132 f. Om de äldsta
germanernas obekantskap med
stenbyggnader jfr under de ytterst från romarna
komna orden kalk 3, källare, mur,
tegel. — Prata uppåt väggarna,
motsvar. da. tale op ad vægge. —
Vägglus, fsv. væggialūs = isl. veggjalús,
mholl. weegluis. Jfr sv. dial. väggpanka
(se Tillägg under braxen), da. væggetøj
(= -tyg); holl. wandluis - fhty.
wandlûs (ty. dial. wandlaus), till wand, vägg
(jfr ty. wanze under skäkta 1); tjeck.
stěnice till stěna, vägg. Andra, ofta
eufemistiska benämningar se under
skäkta 1.

vägnar i uttr. (p)å någons vägnar,
med sekundärt tillkommet r, t. ex.
Schroderus 1635 (i betyd, ’beträffande’),
Stiernhielm osv.; under 1500-t. o. i regel förra
hälften av 1600-t. väg(h)na (enstaka
även senare, t. ex. Swedberg, jfr gamla
bibelövers.: på trones wägna 2 Gör.
1: 24), fsv. a (el. af, i) . . vceghna =
senisl. d(af) . . vegna, da. vegne i paa
ens vegne, efter mlty. van enes wegene
= ff ris. fan . . wegena; ombildat av
mlty. van . . wegen = ty. (von) wegen,
av dat. plur. till weg - väg. - En
gammal plural genitivform till väg
ingår däremot i fsv. v&ghna, t. ex. aldra
v., på alla sidor m. m., dial. alla väjna
= isl. allra vegna, da. allevegne, mlty.
allerwegene; jfr mlty. allewege, alltid,
ägs. ealne weg (eng. ahvags). - Ett förr
vanligt uttryck var även vida vägnar,
långa vägar, t. ex. Swedberg 1690: ’sprid-
des wida wegna’; sedermera
förstärkande t. ex. 1728: ’wida wägnar olikt’,
Geijer: ’Förtjensten deraf var vida
vägnar mera hans’; ännu i finnl. framför
superi, (o. kompar.), t. ex. Gygnseus
1848 (i båda dessa ställningar), Elmgren
1885, Sederholm 1893.

Wägner o. Wagner, familjen., åtm.
i vissa fall från ty.; egentl. yrkesnamn
(liksom Schuhmacher osv.) = mlty.
wegener, vagnmakare, ty. wagner ds.,
tidigare även: forman, till vagn.
Stundom nybildning till ortnamn i
anslutning till övriga familjen. på -ner.

vägra, med -ä- 1562, Angermannus
1587, Schroderus 1635 osv., den
vanligaste formen under atm. 16- o. 1700-t.,
av äldre veghra O. Petri, Handling
1706, Serenius 1741 (f. ö. sällsynt; jfr
nedan), under 1500-t. enstaka -i-, -ey-,
i ä. nsv. ofta reflex, framför infin. (jfr
ty. sich weigern), fsv. veghra, forva>ghra,
= da. vwgre, ä. da. även vegre o. i
da. dial. ofta vcejre, från mlty.
wé-geren, weigeren = fhty. weigarön (ty.
weigern), till mholl. weiger, wéger,
motsträvig, halsstarrig, fhty. weigar,
dumdristig, en avljudsbildning med suffixalt
r (uteslutande i de kontinental-västgerm.
spr.) till vig, envig, med
grundbetyd.: kämpa; alltså egentl.: som
kämpar (emot); jfr sydty. dial, er hat sich
gewihen, han har vägrat, ävensom fsax.
weigan, fhty. weigen, ägs. wégan, plåga,
litau. ap-velkti, betvinga, r-bildningen
vikrus, livlig, rask. - Formen med
-ä-är dunkel. Den är för gammal för att,
med Seip Lånordst. 2: 88, kunna
förklaras såsom beroende på inflytande
från danskt skriftspråk.

vägvårda, se väg.

väja = y. fsv., av ä. vceghia, väja,
vika undan för, skona, sv. dial. väja
även: akta, ära = isl. végja, ge efter,
lämpa, skona, no. vaegja, vika för, foga
sig; möjl. direkt avlett av germ.
*wcegia-= isl. vtégr, som (gärna) väjer undan,
no. -vaig, fhty. wågi, som lutar mot,
gynnsam, ett möjlighetsadjektiv till germ.
*wegan, röra (sig) m. m. = väga,
bildat som gav, hav, isl. kvd^mr^ n&mr
osv., vartill isl. vd>gd, skonsamhet,
eftergivenhet; el. också en parallellbildning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free