Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - yxa ... - Zegols(s)on - zelot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’i Yffwerbornas länder’. Alltifrån
Rudbecks tid vanligt i litter., O. v. Dalin,
Adlerbeth osv., förr i sht hos förf. med
’götisk’ anstrykning, nu även i vanlig prosa.
yxa fsv. yxa, nybildning till yxe (jfr
nedan), egentl. dat. o. ack. sg. till yx
av äldre öx (liksom t. ex. dygn av
dögn, rykt av rökt, yggla av ögla,
ynka av ömka osv.) = isl. øx, ex,
da. økse; de nord. formerna med i- o.
w- (el. enl. somliga u-) omljud (jfr isl.
ørr under ärr) = got. aqizi, fsax. acus,
fhty. achus, achis (ty. axt med
oorganiskt t liksom t. ex. i hüfte, se höft),
ags. æx (eng. axe); av germ. *akwezī,
*akusī, väl av ieur. *agu̯esi, genit.
*agusiās, besl. med grek. axinē, yxa, lat.
ascia (av *acsia såsom t. ex. viscum,
mistel: grek. ixós). Om formerna jfr
vidare H. Petersson Heterokl. s. 113 o.
med avs. på bildningen t. ex. got.
jukuzi, ok. — Formen yx (ännu vard. o.
dial.; vanlig t. ex. hos Bellman o. i
litter. långt in på 1800-t.) beror sålunda
lika litet som år (för åra) hos Bellman
osv. på yngre förkortning av formerna
med -a. — Den under 15- o. 1600-t.
vanligaste formen yxe uppträder ännu
hos Almquist o. i sv. (åtm. götal.) dial.;
med plur. yxar allmän hos finnl. förf.;
se närmare Lindblad A. Sahlstedt s. 82 f.
— Goddag, yxskaft var ett allmänt
uttr. redan o. 1800, eftersom det
upptages hos Weste 1807; f. ö. utan direkta
motsvar. i andra spr. — Kasta yxan
i sjön, förr ofta med tillägget: och gå
landvägen (Sahlstedt 1773: löpa), jfr
t. ex. ty. der axt den stiel nachwerfen,
die flinte ins korn werfen, eng. to throw
the helve (dvs. skaftet) after the axe el.
the hatchet, fra. jeter le manche après
la cognée. — Om andra germ.
beteckningar för ’yxa’ se bila o. bill 1,
hillebard (isl. barða osv.), täxla,
ävensom hammare (egentl.: [av] sten),
som till betyd.-innehållet ofta är svårt
att skilja från yxa o. bila. Lat. secūris
o. fslav. sěkyra höra till lat. secāre, skära,
o. sax, såg. Intressanta vandringsord
från detta område äro isl. taparøx (från
slav. spr.), ags. taperæx (från nord. spr.),
finska tappara, ry. tapórŭ, armen. tapar
osv., ytterst från persiskan; o. grek.
pélekys = sanskr. paraçú (redan i
Rigveda), med motsvar. i osset. o. tokar,
(varom Lidén Stud. z. tochar.
Sprachgesch. 1: 17 f.), jfr babylon.-assyr.
pilaqqu. De fullt identiska
överensstämmelserna mellan beteckningar för ’yxa’,
’bila’ sträcka sig ej över en el. två
språkfamiljer; men somliga vittna genom sin
bildning om mycket hög ålder.
Yxkull, adligt familjen. (nu † i Sv.),
efter slottet Üxküll i Livland.
[yxlägg, yxna, växtn., sv. dial., se
yxne.]
yxne, Orchis, 1792 osv., Platanthera
t. ex. 1826, förr yxnegräs Linné 1755
m. fl., av äldre *yxnagräs, till den gamla
fsv. genit. yxna av oxe; jfr t. ex. sv.
dial. yxna, backsippa (av urnord.
*uhsniōn el. elliptiskt till ett sammansatt
växtnamn), o. östg. yxlägg, gullviva, av
fsv. *yxnalægger, örngått av fsv.
örnagāt osv., ävensom under Yxnerum.
Yxnerum, socken- o. gårdn. i Ögtl.,
Yxnarum, gårdn. i Blek., fsv.
Yxnarum m. m., till -rum (se d. o.) o. genit.
plur. yxna, av oxe, vilken form även
ingår i Yxnesjön, Yxnetjärn, Yxnö
Ögtl. (= fsv.), fno. älvn. Yxn(a), o. de
under Öx- anförda ortnamnen. Sjön.
Yxningen Klm. l. är snarast sekundärt
i förh. till sockenn. Yxnerum (Lindroth
Ortn. på -rum s. 87 f.). Se f. ö. om
hithörande namn förf. Sjön. 1: 759.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
