- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1220

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ärenpris ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att upprätthålla den gamla tilltalande
härledningen från got. airus, sändebud, osv.
(se ärna); men för de nord. orden är
denna oantaglig. Äldre litteratur se
f. ö. utom anf. avh. Falk-Torp s. 1581,
Olson Appell, sbst. s. 436.

ärenpris, växtsl. Veronica, urspr. o.
i sht officinalis, B. Olai 1578, Berchelt
1589, förr även ä(h)ra-, ä(h)re- (e-) =
da. cerenpris, från ty. ehrenpreis o. 1500,
egentl.: hederspris, till ära o. pris;
alltså egentl.: den blomma som
förtjänar hederspris; jfr om samma växt ä.
ty. ehrenwert, hell aller welt, hell aller
schaden, Ity. sta up un g åh weg (dvs.
’statt upp och gack’); samtliga med
syftning på växtens stora anseende som
läkeört (mot pest m. m.). - Samma
första led (med -en från den gamla
ge-nit, sg. av ty. ehre) ingår också,
historiskt sett, i familjen. Ehrenborg,
-svärd m. fl.

Ärentuna, sockenn. Uppl., se Tuna.

ärftlig, J. De la Gardie 1612:
ärfft-ligen, adv., förr även arft(e)lig, t. ex.
1612, Girs m. fl. (jfr även nedan); enl.
Tamm Avledn.-änd. hos sv. adj. s. 41
möjl. av ett mlty. adj. *ervetlik, en
växelform (med i obetonad stavelse
bortfallet n) till ett *erventlik, till sbst.
er-vent, arvinge, egentl, part. pres. (se f. ö.
arv). I da. i stället arvelig, motsv. ä.
nsv. ärf(f)lig(en), t. ex. 1635.

ärg, Schroderus o. 1638: ärgh, förr
även arga, erga, t. ex. Lex. Linc. 1640
= no. erj, da. ir(r), er(r), synkoperad
form till ett fsv. *erugher = isl.
*eir-ngr, avledn. av fsv. er m. o. n., koppar,
brons = isl. eir n., ä. da. eer, got. aiz,
fsax., fhty. er (vartill avledn. êrin, adj.
= ty. ehern), ags. ár, ær (eng. ore), av
germ. *aiz- = lat. aes n., sanskr. áyas;
alltså ett samindoeur. ord (jfr under
koppar). Enl. somliga rotbesl. med
järn (*īs-) o. hörande till en rot ai,
glänsa (med utvidgningen ai-dh, varom
se id 1); åtm. det senare mycket ovisst.
- Överensstämmelsen mellan
suffix-konson. i den isolerade växelformen no.
eirk m. o. n., ärg, o. lat. aerugo, rost,
är, trots Falk-Torp, Kluge o. Much,
sä-kerl. rent tillfällig. Ordet är i stället
ett deverbativum till vb. eirka, göra är-
gig, en k-avledn. av vb. eir a el. sbst.
eir. - Till lat. aes hör sannol. vb.
cesti-märe, värdera, varav sv. estimera,
dial. exmera (se under ära).

äril, arkaiserande o. högtidl.: härd,
ä. nsv. årel t. ex. Arvidi 1651 (jfr
rännil o. ä. sv. rännel), växelform till el.
snarast analogisk ombildning av sv. dial.
ären (t. ex. Hall.), fsv. ærin, även aren
= isl. arinn, no.-da. aare, ä. da. ar/?,
da. arne o. det gamla finska lånordet
arina; uriiord. (pal) ämna (By), ack.
sg. n., denna upphöjning, är dock
osäkert; väl av germ. *azina- (-ena-) o.
möjl. även *azana-9 antagl. besl. med
lat. ära (av *äzd), brännaltare, o. osk.
aasas n. plur., ’arae’, till ieur. roten as
i arére, vara torr (av az-), sanskr. asa,
aska, osv. (se f. ö. aska o. ässja); jfr
till betyd, litau. pelené, härd T pelenai,
aska, m. fl. liknande paralleller. -
Ordet är i betyd, ’härd’ speciellt nordiskt,
men bör väl, såsom också skett,
identifieras med fhty. an/?, ert/?, altare, egentl.:
fast, tillstampad eldstad (Meringer IF
17: 122), o. kanske också med det
formellt överensstämmande fhty. ordet
med betyd, ’golv’ (ty. dial. er/?, ähren),
som dock av somliga betraktas som lån
från lat. arena (= sv. arena; Walde
under ära efter Kluge, som dock i Et.
Wb.9 uppgivit denna åsikt). - Om
möjligheten av ursläktskap mellan äril,
ässja osv. o. lat. area, öppen plats
(egentl.: torr, avbränd?), se areal. -
Vissa betänkligheter mot den ovan
förordade härledningen av äril från roten
as vållar dock frånvaron i vissa former
av .R-omljud; enl. Kock Ark. 15: 357
verkar detta emellertid icke på a, då
ett a uppträder i följande stavelse,
vilket kunde tala för den ovan såsom
möjlig uppställda växelgrundformen *azana-.
Om ljudutvecklingen jfr även Pipping
Nord. spr. ljudl. s. 98 (med litt.-hänv.).
- Ordet har i riksspr. undanträngts av
det från ty. lånade härd, som f. ö.
självt synes utgå från en likbetydaiide
rot (andra betyd.-paralleller se under
ässja). I många dial. har däremot
härd ännu icke trängt in, o. i
åtskilliga, där det uppträder, hänvisar dess
utveckling på jämförelsevis ungt lån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free