- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1224

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - äska ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bref 1781: ’Ty sådant pack ej äska kan,
At förnämt folk skall trovärdt vara’,
jfr gamla bibelövers.: ’Ty det Konungen
uppå äskar’ (nya övers.: ’begär’), fsv.
æsk(i)a, kräva, inbjuda = fda., da. æske,
från mlty. êschen, eischen, av fsax. êscôn
= fhty. eiscôn (ty. heischen, med h
från heissen), ags. áscian, även: fråga
(eng. ask); motsv. litau. jëszků’ti, fslav.
iskati, söka (av *eisk-), vilka dock kunna
tänkas vara lånade från germ. spr.,
sanskr. iccháti, söker, önskar (av *is-sk-);
möjl. också lat. aerusco, beder (jfr dock
Walde); med presensbildande sk (såsom
i t. ex. forska) till sanskr. éṣati, söker,
besl. med grek. (h)imeros (av *ism-),
begär, livlig åstundan.

2. äska, sv. dial., liten låda, egentl,
av askträ, behandlas under ask 2. -
Identiskt härmed är enl. somliga det
från nord. spr. lånade finska ahkio (jfr
under ackja); i så fall egentl.: fordon
av askträ; alltså att jämföra med det
i historisk stil använda asp i n g, fsv.
cespinger, ett slags mindre fartyg =
da-esping, isl. espingr, mlty. espink, till
namnet asp, el. eka till ek. Dock
ovisst; jfr ackja o. Tillägg o. rättelser.

[äske, i sht sv. dial., askträ, askhult,
se ask 1 o. Ödskölt.]

1. äsping, ung huggormshona, Linné
1740, avledn. av asp el. det därtill
bildade äspe, egentl.: som trivs el.
uppehåller sig i äspe; knappast efter färgen
(som hos äspingen är rödbrun); alltså
en bildning av samma slag o. med
samma betyd.-innehåll som äling till
al o. strömming till ström. - Kallas
i vissa sydsv. dial. även buse (jfr buse)
o. bose, även: djävul (= no. bose, klump,
klumpig karl m. m.?).

2. äsping, hist., ett slags mindre
fartyg, se under äska 2.

Äspö, socken i Skå., 1624: Espöe,
ombildning av äldre Äspe, fda. Espe =
koll. äspe, ia-avledn. av asp (se även
äsping). Därjämte i fda. även kallat
Aspæ = sv. ortn. Aspa, egentl. plur.
aspa(r) till asp; bildat som ortn. Aska,
Eka osv.

1. äss, O. Petri: ’äss och dwsz’ (om
tärningsspel), Lex. Linc. 1640: ’Esset på
Tärningen’; Diiben 1722, om kort, jfr
sfv. as, sida på tärning med blott ett
öga = isl. ass, från mlty. as?, es = ty.
as(s), eng. ace, från ffra. ais (fra. as),
av lat. as, asszs, bl. a.: ett slags
kopparmynt = asszs, bräde, skiva, alltså
egentl.: fyrkantig metallplåt. Med avs.
på tärningsspel förr med plur. -or, -er,
i förb. med ässorall 1818, ässer all
Dalin 1853, numera vanl. (best. f.): assen
par (all; Möller 1745: essen all); jfr alla
l (i Tillägg o. rättelser).

2. äss som namn på bokstaven s har
givit upphov till beteckningar bl. a. för
ett slags s-format småbröd, i t. ex. Vgtl.
ett järn av samma utseende, ävensom
i ä. sv. för kopparpannan i en oljekvarn,
jfr Linné Sk. resa s. 189: ’Asset war en
kopparpanna, inmurad i en spis, hwarpå
en späda af järn, så bred som handen,
och krokig som et Romerskt S, wreds
af et hjul’.

ässe, J. De la Gardie 1613: ’i sitt
esse holla’; 1622: ’vthi sitt wälbestälte
esse’; f. ö. från denna tid nvycket
vanligt - ä. da. (i god) esse, da. (vccre i
sif) es, från mlty. esse, gott tillstånd (in
sin esse) = ty. (in seinem) esse (sein),
av mlat. esse, tillstånd, beskaffenhet,
väsen, av lat. esse, vara, använt som sbst.
(se är 1); väl också i nuvarande anv.
påverkat av det obesläktade fra. étre å
son aise, känna sig behaglig till mods
(eng. ät ease).

ässja, smideshärd, i sv. dial. även:
eldmörja, fsv. cesia, ässja = no. esja,
eld med glöder, ä. da. esie, ässja, da.
esse, fhty. essä, härd, ässja (ty. esse), av
germ. *asjön, varav även finska lånordet
a/?/0, snarast till ieur. roten as, brinna,
vara het el. torr, i t. ex. sanskr. dsa-,
aska; se f. ö. aska o. är il. Med avs.
på betyd.-växlingen ’härd’ ^ ’aska* inom
samma ordgrupp jfr t. ex. litau. pelené,
härd, o. pelenai, aska. Däremot är nog
aska att etymologiskt skilja från grek.
eskhdré, härd. Till betyd.-utvecklingen
jfr f. ö. ry. gornu (gornö), ässja, härd
(= lat. fornus, ugn), till ie. g^her, vara
het o. d. (se under varm); ävensom
under härd 1. - Ett annat inhemskt
nordiskt ord för ’ässja’ är isl. a fi m.
Vpluspå, även : eldstad i allm., no. az;Z
(av Heinertz IF 35: 307 identifierat med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free