- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1225

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - äska ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ffris. evel, ’altenteil’); nära besl. med
avel o. avlas; alltså egentl.:
arbetsplats.

[ässla, sv. dial., ämna, av ättla,
liksom nässla av fsv. nætla osv.; se f. ö.
under akt 1 slutet.]

[ässle n., sydsv. dial., usling, se åsna
slutet.]

Ässunga, socken i Vgtl., fsv. (aff)
Æssungi, (ii) Æssungum, egentl.:
Ässungarnas (by), till ett släktnamn
*Æssunger el. *Æssinger, bildat av ett
kortnamn (med hos dylika vanlig
konsonantförlängning), snarast till den fsv.
personnamnsstammen Æs- i Æsbiorn,
Æsger osv., varom närmare förf. Ortn.
-inge s. 183 f.; jfr f. ö. under -inge.

äta, fsv. ceta (i Dalalagen även
brytningsformen icet- o. fgutn. ieta; jfr
dalm. iåtå) = isl. eta, da. cede (om djur
o. bibi.; annars spise), got. itan, fsax.,
ägs. etan (eng. eat), fhty. ezzan (ty.
essen), till ie. roten ed i sanskr. ddmi, grek.
(futur.) édomai, lat. edere, fir. estar; med
ie. -e- i isl. ipf. ät = fsv. ät (sv. åt); got.
plnr. étum, (vi) åto (men sg. ät), lat.
édi-mus, (vi) ha ätit, litau. edmi, edu, äter
(om djur), fslav. jami (av *édmi), samt i
as 2 o. å t el. - Kausativum: germ.
*atjan - sv. dial. ältja, låta (boskap)
beta, isl. etja, got. fraatjan, fhty. ezzen
(== -ts-) (ty. ätzen), ägs. ettan; se etsa.
- Jfr f. ö. fräta, tand. - Härtill bl. a.
sv. dial. jäta, krubba, fgutn. iceta = isl.
eta, jata; jfr, med avljud, got. uz-éta m.
(till prep. ur) o. fslav. jaslu. (av *edslo-).

Ätran, älvn., dial. Ättran, fsv. Ēt(h)ra
m. m. 1177, att sammanhålla med no.
älvn. Eitra, fhty. Eiteraha o. sannol. även
sv. sjön. Ettern Ögtl.; till fsv. æter,
ēter, etter; väl egentl.: den etterkalla;
se närmare förf. Sjön. 1: 111 o. jfr fno.
älvn. Elda, vilket förklaras som egentl.
betydande ’svidande (kall) som eld’ (No.
Gaardn. 9: 192). Däremot enl. H.
Petersson Vetenskaps-soc. i Lund Årsbok
1921 s. 47 visserligen av samma stam
som etter, men innehållande
grundbetyd. ’svällande’ (jfr t. ex. grek. oidáō,
sväller). För sig själv betraktad vore
denna uppfattning rätt sannolik, då
flera av de halländska älvnamnen bära
en uråldrig prägel (jfr t. ex. Niz =
Nissan, Viskan el. þund under
Tönnersjö). Men stammen eitr- uppträder
f. ö. i åtskilliga vattendragsnamn, som
man ej vågar tillmäta en så hög ålder;
o. att med nämnda förf. i dem (el. flera
av dem) se uppkallelsenamn med det
halländska Ätran som utgångspunkt
låter sig svårligen göra. — Vokalen ä i
Ätran beror på samma utveckling av
samnord. æi som i flest ~ flera, fläsk av
*flæisk, helg ~ helig, häst osv.

1. ätt (släkt), numera nästan blott
om adel o. d., men i allmännare
användning kvarlevande i atm. vissa norrl.
dial.; i nsv. riksspr. att betrakta som
atm. delvis upplivat från fornspr.
(upptages t. ex. ej i Lex. Linc. 1640, som i
stället har slecht, stemma; men
förekommer i gamla bibelövers.), fsv. cet f.,
ätt, släkt, stam = isl. (Ett, att, även:
väderstreck, no. ’cett, även: slag, art,
da. cet, släkt, stam, ä. da. vett, aatt även:
natur, egendomlighet; omljudda o.
oom-Ijudda former av germ. *aihti-, samma
ord som got. aihts, egendom, fhty. éht,
ägs. éht; vbalsbst. på -ti till ega (bildat
som t. ex. sot, sjukdom, av germ. *snhti-);
alltså egentl.: de som höra tillsamman,
de anhöriga; besl. med fir. icht, stam.
- Betyd, ’väderstreck’ har utvecklats
ur den av ’trakt’; jfr ty. himmelsgegend
o. det likaledes av ega avledda da. egn,
trakt, vars betyd, väl dock beror på
inflytande från Ity. jegen = ty. gegend
(varom under ängd). - Ordet är ett
speciellt nordiskt uttryck för
ättbegreppet. Vida mera spritt är germ.
*sibjö- = got. sibja, fsax. sibbia, fhty.
sippia (ty. sippe), ägs. sib(b) osv., jfr
isl. sifj ar plur. o. Sif, namn på Tors
maka, besl. med sanskr. sabhå,
byför-samling m. m., sannol. till stammen
se-i sig. En annan urgammal beteckning
för ätten uppträder i ortn. Kind o.
Kinda (se d. o.) = lat. gens, o. i
av-Ijudsförh. till de likbetydande
särspråk-liga fhty. chnuot, chnnosal, jfr närmast
grek. gnötös, släkting, broder, o. se även
under kön. En slavisk motsvarighet
är sydslav, bratstvo, egentl.:
broderskap, förening av bröder. På keltiskt
område uppträder fir. cland (= sv.
lånordet klan), besl. med litau. keltis m. m.?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:56:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svetym/1313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free