- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1227

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ävja - ävlas - äxa - Äxen - äxing - ö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fno. efja, även: bukt, som från en älv
skurit sig in i landet o. vars vatten
utestängts från själva älvströmmen, no.-da.
evje, da. dial. eve, av urnord. *aƀjōn,
i huvudsak samma ord som lånordet äbb.
Jfr sv. dial. ave, grund o. trång vik =
no.: bakström m. m., vartill avledn. sv.
dial. afse, liten bäck (se ave Tillägg).
Avledn. av ett ord med betyd, ’tillbaka
o. d.’, vare sig av el. ie. op- i grek.
ópisthe, bakom; alltså samma möjligheter
som i fråga om det i alla
händelser väl besl. avig. Grundbetyd. har
alltså varit: tillbakaströmmande vatten
> träskmark, gyttja. Jfr f. ö. ida. –
Härtill ortn. Ävje, av fsv. Æfio, alltså
oblik kasus på -o, med försvagning till
-e i svagtonig stavelse, liksom i Gylle
av fsv. Gyllo, Lycke av fsv. Lykkio m. fl.

ävlas, deponens till sydsv. dial. ävla,
ansa, sköta (t. ex. jor[d]en), anstränga
sig, fsv. æfla (ipf. æflde, -te, -adhe),
stärka, främja, åstadkomma, isl. efla ds.,
no.: förmå; avledn. av avel i betyd.
’kraft’; alltså: bruka sina krafter,
anstränga sig; jfr fhty. avledn. afalôn,
ivrigt syssla. – Med samma övergång
från böjningen -de till -ade som i syssla,
tävla el. de under törsta uppräknade
verben. – Om en annan omljudsform
till avel se å(v)ävla; jfr även under
ässja slutet.

[äxa, sv. dial., upphetsa, tukta, gräla,
se under aga.]

Äxen, sjön. Smål., se under Ägir.

äxing, kvickvete, 1826; Linné 1755:
essing (från Medelp.); förr även: axing;
i betyd. Cynosurus Linné 1745:
kambexing = no. exing, till ax 1, såsom
t. ex. växtn. sälting till salt.

Ö.



ö = fsv. = isl. ey, ö, låglänt
sträckning vid vatten, no. ø i båda dessa
betyd. (såsom även i Boh.-l.), mlty. ô,
ou(we) m. m., ö, vattensjuk äng, fhty.
ouwe, även: vatten, ström (ty. aue), ags.
íeg, motsvar. ett got. *awi, genit. *aujôs,
av germ. *aᵹwī- (stam: *aᵹwiō, varav
*awiō; jfr de finska o. lapska ortnamnen
nedan). Jfr till ljudutvecklingen
o. med avs. på avledn. med tillhörighetssuffixet
under ärm. Alltså egentl.:
land vid vatten (jfr Övedskloster o.
Skåne
) el. omflutet av sådant; jfr med
avs. på betyd.-specialiseringen holme,
egentl.: upphöjning o. d. – Sammans.:
fsv. öland, ö (= ortn. Öland) = isl.
eyland, ags. íegland (eng. island,
påverkat av det romanska isle, av lat. insula).
Jfr även ags. igoð (eng. eyot), liten ö.
– En gammal sammansättning med
germ. *awi- föreligger i Skandinavien
o. Skåne
(se d. o.). – Ordet ö ingår
f. ö. i en mängd ortnamn, såsom det
vanliga Ön o. Öna (best. f.), ofta i
betyd, ’upphöjning över sank mark’,
Öja (egentl. plur., stundom med
uttalet Ya, Ye), Öjaby (stundom uttalat
Yaby) o. Öjeby, Öjebro (fsv. Öia-),
Öjevalla (fsv. Öiavælde) el. sjönamn
såsom Öjaren o. Yngen (Vrml., av
*Öingen) el. i de nuv. Vigelsjö (fsv.
Vighlisö) o. Vänsjö (fsv. Vænisö; se
Vänern); men däremot ej i t. ex.
Vällingsö (se öde 1 slutet). I den
urgerm. formen *aᵹwiō el. *ahwiō synes
det uppträda i finska ortn. Ahvio
vid Ahviskoski fors (det senare till nomin.
*aᵹwī-, *ahwī-); egentl. om en av
Kymmene älvs utloppsarmar: den av öar
fullströdda delen av älven (Saxén SNF
I. 3: 23). Från *awiō utgår lapska
Mākkår-au’io, Magerö. – Härtill dimin.
gotl. åilä (*öla), liten holme, bildat som
kringla, kvissla, strimla, ögla. –
Tyskan, där ouwe osv. (= ö) bibehöll
den vidsträcktare betyd., inlånade i stället
i mhty. tid insul(e), insel(e), nu insel
(redan i fhty. inkommet såsom îsila)
från lat. insula (av ovisst urspr.), varav
även ital. isola (se isolera i tilläggen),
ffra. isle (fra. îsle). I betyd, ’ö’
förekommer dessutom i vissa trakter werder
(se Vara 5). Det grek. ordet för
’ö’ nē̃sos (möjl. rotbesl. med nḗkhō,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 31 07:30:44 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free