- Project Runeberg -  Svensk etymologisk ordbok /
1238

(1922) [MARC] Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ör ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett helt annat ursprung (se nedan o.
ur 2 o. 3). Jfr öring. — Ör uppträ-
der i en mängd ortnamn, t. ex. Ör,
Öra
(plur. liksom Berga, Sanda osv.),
Örby, Örebro, Öregrund, Öresund,
Örgryte
(se Gryt 2), Öringe,
Örtomta
, sjön. Ören, Örsjön osv., o.
som senare led t. ex. Kungsör,
Skanör
(se d. o.), jfr da. Helsingør; se även
Orsa. I vissa fall är det svårt att av-
göra, om här ingår en motsvarighet till
isl. eyrr el. till aurr. Det förra ordet
uppträder emellertid i Skanör = isl.
Skáneyrr; Öresund av fsv. Örasund =
isl. Eyra(r)sund; jfr isl. Eyrr som namn
på en stad vid Öresund, där nu
Köpenhamn är beläget. Örebro (fsv.
Örabro) är däremot flertydigt, då det kan
innehålla antingen genit. sg. till ör =
isl. eyrr el. en plural genitivform, an-
tingen till isl. eyrr el. aurr, jfr ortn.
Öra ovan o. sv. dial. örar, grusiga
åkerstycken. I t. ex. Öregrund (= fsv.)
visar möjl. -e-, att likaledes en sammans,
med *auriō föreligger, jfr t. ex. fsv.
Hælliby, nu Hälleby, till häll. Med
avs. på vattendragsnamnen jfr fno.
sjönamnet Aurr o. ånamnet Aura samt
finska Aurajoki. Omöjligt är väl heller
icke, att vissa vattendragsnamn
innehålla det ord för ’väta, vatten’, som
utgör grundord för det nyss nämnda isl.
aurigr (om vilket senare se ur 2 o. 3).
Jfr f. ö. förf. Sjön. s. 802 f. (dock
delvis annorlunda). — Däremot ingår icke
detta ör i ortn. Örsta(d) (se -stad),
möjl. ej heller i ska. Örtofta (1481
Örtoffte), vars äldsta kända former
innehålla ett Er- och senare Yr-. —
Till ortn. på Ör- ha bildats en del
latiniserande familjen, på Aur- t. ex.
Aurelius (östgötasläkten) till Örtomta
Ögtl. — En latinisering av det
hithörande Örbyhus (till hus, befäst gård,
slott; se hus) är namnet på släkten
Aurivillius, vars stamfader där
föddes år 1603; av lat. auris, öra (alltså
missuppfattning av första ledens betyd.),
o. villa, by. Jfr det på liknande sätt
uppkomna familjen. Cavallius (se
d. o.), el. de nu utdöda Celsius (till
lat. celsus, hög, från gården Höjen,
Högen
i Häls.), o. Lanærus (till lat. lāna,
ull, o. rūs, landsbygd, efter byn Ullstorp
Skå., alltså även här på grund av
felaktig härledning av första
sammansättningsleden). — Avledn.: sv. dial. öra,
grusa (en väg), motsvar. da. dial. øre
o. no. øyra o. aura, bilda bankar, grusa.

[ör, sv. dial., yr, se d. o.]

[öra, sv. dial., draga tillsammans
noten, se örja.]

öra, fsv. öra = isl. eyra (med
R-omljud), da. øre, got. ausô, fsax., fhty.
ôra (ty. ohr), ags. éare (eng. ear), av
germ. *auzan-, *ausan- n., motsv. ie.
*ousn̥- i grek. (homer.) oúata plur. (av
*ousn̥t-), nom. oũs jämte ō̃s, besl. med
lat. auris (av *auz-; jfr auskultera),
litau. ausis, fslav. ucho, ir. au, ó; även,
med k-avledn., i armen.; alltså en
samindoeur. stam (jfr öga); antagl. rotbesl.
med lat. audīre, höra (se auditör).
Sålunda, liksom de flesta
kroppsdelsbeteckningar, av indoeur. ursprung. Med
avs. på det neutrala könet se under
öga; i vissa dial. (sekundärt) även fem.
— Fra. oreille utgår från lat. auricula,
dimin. till auris; jfr fra. genou, knä, av
genuculum, till lat. genu, m. fl. — Samma
R-omljud som i isl. måste förutsättas
för fgutn. oyra, dalm. ära (Älvd.), norrl.
äir (Burträsk); om det föreligger i
riksspr., kan ej avgöras. — Små grytor
ha också öron
, motsv. hos Grubb
1678 o. i da. o. ty.; till öra i betyd,
’hank på kärl’ (så i de germ. spr., fra.
o. grek.; i ty. även med avledn. fhty.
ôri, ty. öhr = mlty. ôre, av germ. *auzia-;
jfr hyska). — Gå in genom ena örat
och ut genom det andra
, motsv. i
da., ty., eng. o. fra. — Ha en räv
bakom örat
, se räv. — Inte vara
torr bakom örat
el. öronen, se
torr. — Inte (vilja) höra på det
örat
, motsv. i da., ty. eng., fra. —
Predika för döva öron, motsv. i da.,
ty. m. fl., jfr lat. surdis auribus alqd
canere
Liv., surdo narrare Ter., grek.
kōphǫ̃ légein. — Spetsa öronen, motsv.
i da., ty., eng., jfr lat. auribus erectis,
med spetsade öron. — Vara idel öra,
motsv., da. være lutter øre, efter ty.
lauter ohr sein, jfr eng. to be all ears,
fra. être tout oreilles, ital. esser tutto
orecchi
. — Vara kär upp över öro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:05:27 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svetym/1326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free