Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grundtanke, som Hans Larsson
varierat och illustrerat med talrika
exempel och tillämpningar alltifrån
skriften »Intuition» (1892) och
»Poesiens logik» (1899), har visat
sig fruktbar icke blott för filosofien
och dess historia utan också för
poetik, stilistik, litteraturpsykologi,
litteraturhistoria och pedagogik.
I samhällsfrågorna har Hans
Larsson varit klart och trofast
liberal. Den platonska principen suum
cuique (»var och en må ha sitt»)
har varit hans ledstjärna. Men här
som annorstädes har han ej nöjt sig
med att klargöra principen, utan
han har med förkärlek sökt visa
hur den skall tillämpas i en
konkret fråga. »Individuell frihet» är något som ser ut att radikalt upphäva
samhällets ordning, men tänk dig noga in i vad frihet betyder i ett
särskilt fall, t. ex. tankefrihet, och du skall finna att det är en bestämd
ordning som kräves. I Hans Larssons konvergenstanke har idealismens
övertygelse om »förnuftets samstämmighet» fått en ny gestalt. Han
betonar ofta, att den icke innebär åsikternas sammanjämkning utan i stället
ett krav på fördjupning av varje särskild ståndpunkt, ända därhän, att
man blir varse grunden för ett samförstånd.
På den kantska kriticismens huvudlinje rörde sig också Vitalis
Nor-ströms tänkande, sedan han brutit sig ut ur den sahlinska formen av
boströmianismen. Metafysikens kärna var »bevisen för idealismens
sanning», men dessa röra sig -— så fann Norström — i cirkel, ty varje bevis
vilar på förnuftsvissheten, som just är idealismens innehåll. I skriften
»Vad innebär en modern ståndpunkt i filosofien?» (1898) påvisar
Norström icke blott bristerna i Boströms analys av personlighetsbegreppet, utan
han vände sig också med stor skärpa mot den tyska transcendentalismen,
som genom sin konstruktiva metod, sitt oklara syntesbegrepp och sitt
fantastiska verksamhetsbegrepp —= »ett gående utan väg och utan någon som
går» — väsentligen bär skulden till filosofiens vanrykte. Men å andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
