Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lusthusporten — sedermera »Blå porten» — var det flitigast frekventerade av
Djurgårdens värdshus. Ursprungligen var stället en gammal jägarkrog — ända fram på
1700-talet var Djurgården kunglig jaktpark. Bilden är från 1730-talet — då hade Djurgården
redan hunnit bli en folklig förlustelscplals och »Blå porten» ett populärt mål för
stockholmarnas kvälls- och söndagspromenader. Utskänkningen bedrevs i tre längor med
svalgång runt ovanvåningen; på gårdsplanen spelas det kägel. — Oljemålning av okänd
konstnär. Privat ägo, Stockholm.
»Vad nytt o Svea folk har icke du fått höra,
Från Gävle stad och län som ryktet dig har sagt.
Ett underverk så stort Carl Sparre kunnat göra,
Och folkets hjärtan röra
till det, som ständer knappt dem hade kunnat bragt.
De göra sig en lag; hur de må säden spara,
Att syndigt överflöd ej må förtörna Gud
Åtaga sig, att dock för kronans utgift svara
Det folket äro rara!
Som under frihets lag ej glömma Herren Gud.»
Värdshusen och gästgivaregårdarna voro synnerligen talrika. Även i
småstäder fann man flera trakterings- och näringsställen. I huvudstaden
var ju antalet störst. Stockholm, som vid 1700-talets mitt hade ett
invånareantal av 60 å 70,000, bestod sig med en otalig mängd värdshus. I vår första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
