- Project Runeberg -  Svenska folket genom tiderna / 8. Karl Johans-tiden /
220

(1938-1940) [MARC] With: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

medelmåttiga talanger. Att ett par av tidens bästa svenska konstnärer ändå
kunde göra sig gällande, t. ex. Fahlcrantz och skulptören Byström, berodde
till stor del på Karl XIV Johans personliga ingripande. Kungen beställde
hos Fahlcrantz bl. a. flera utsikter över sin födelsestad Pau i södra
Frankrike, stundom av jätteformat, målade med ledning av en underhaltig fransk
prospektmålares för ändamålet införskrivna bilder. Stundom skänkte Karl
Johan en Fahlcrantz-tavla åt någon främmande monark. Om en 1823 på
Konstakademien exponerad »Vy av Stockholm, tagen från berget på
Djurgården» heter det, att den »av Hans Maj:t blivit skickad som present till
konungen av Bayern och sålunda på samma gång till främmande folk
överfört bekantskapen med vår huvudstads härlighet och med ett av de snillen,
som bäst förstå att förvara bilden därav».

KRITISKA RÖSTER.

Dansken J. P. Millers lilla 1831 tryckta skrift »De skjönne Kunsters
Tilstand i Sverrig» ger ett vittnesbörd om de trånga, fattiga förhållanden, under
vilka tidens svenska konst hade att arbeta. Författaren är visserligen full
av entusiasm för Karl Johans »Viisdom og Kraft», som räddat landet från
avgrundens rand, och han betraktar tiden alltsedan den franske
marskalkens ankomst till Sverige som en pånyttfödelsens epok efter Gustav IV
Adolfs »sørgelige» regering. Men han kan inte blunda för att förhållandena
vid den svenska konstakademien äro små och ovärdiga nationen. Han
skriver: »Vi finna därför, vad vi minst vänta, akademien i en liten, allt annat
än kunglig lokal, som den till på köpet har en privatperson att tacka för.
De salar, där de unga konstnärerna utbildas och där antikavgjutningarna
förvaras jämte en del målningar av utländska och svenska mästare, äro
trånga och mörka, vilket blir dubbelt påfallande för den, som har vandrat
genom de stora, kungliga salarna i Charlottenborgs slott, skänkt av den

kunglige mecenaten Frederik V till vår akademi.–Det största rummet

är tämligen fullpackat med antiker men innehåller dock bara de vanligaste
avgjutningarna i medelmåttigt skick. Avgjutningar efter Thorvaldsens,
Ca-novas och Sergels odödliga verk saknas alldeles. Endast helt få målningar
finnas här, och dessa äro mestadels så olyckligt placerade, att man kan
betrakta dem såsom icke existerande.» — Om de ekonomiska
förhållandena säger förf.: »De fonder, akademien har att råda över, äro så
obetydliga, att institutionen i fråga, även om den i sin kärntrupp kan inräkna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:03:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolket/8/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free