- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 10. Drottning Kristina. Afd. 2 /
153

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gamla s. k. blå regementet, kärnan af hären. Det bestod
till större delen af tyskar, ett från alla regementer gjordt
urval af de tappraste bland de tappra. I mer än
fjer-dedelen af ett århundrade hade regementet försvarat
denna sin ära, och tillika Sverges. Sedan freden var
fullkomligen stadfästad, blef troppen upplöst och
hem-förlofvad. Det skedde i Stettin 1652 och genom Karl
Gustaf Wrangel medelst högtidlig mönstring,
förpläg-ning, belöningar, tal och kanonsalvor; äfven under
tårar och omfamningar, då de gamla krigskamraterna, de
i lust och nöd pröfvade vännerna skulle för alltid
åtskiljas, lemna de älskade fanorna, upplösa det pröfvade
och ärorika krigareförbundet, hvilket var deras verld,
deras allt; och sedan till större delen utan maka, utan
barn, kanske utan slägt eller någon annan förbindelse
hvar för sig tillbringa en ensam, öfvergifven och
kanske föraktad ålderdom. En mängd åskådare hade från
staden begifvit sig ut på mönstringsplaten för att se det
högtidliga uppträdet. Ett sådant regemente, sade man,
har näppeligen funnits, och sent får man åter skåda
dess like. Detta var ena sidan af saken. De flesta af
nejdens innevånare fröjdade sig deremot högljudt åt
befrielsen från de fruktade gästerne; ty dessa voro icke
blott dyra att föda; de bibehöllo äfven i det längsta
krigarelifvets vanor, dess sjelfsvåld, öfvermod och
förakt för fredliga sysselsättningar samt för deras idkare.

Friskjulsens afskaffande mot betalning af
skjuti-färdspenniugar hade redan under förmyndareregeringen
blifvit antaget; dock endast på försök. Kristina ifrade
mycket för sakens slutliga stadfästande; ty missbruket
hade gått så långt? att adeln ville begagna fri skjuts,
icke blott för sig, utan ock för hustru och barn på
resorna till och ifrån riksdagen. Men, sade
drottningen, de resa dit, för alt tala för eget lästa; och böra
derföre betala resan ur egen pung *). Emellertid fingo
skjutsfärdspenningarna motstånd så väl inom rådet som

’) Rådsprot. d, 26 Sept. 1649.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/10/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free