- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 15. Karl den elftes historia. Afd. 1. Ungdoms- och krigsåren /
39

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mer och mer vände han sitt förtroende från riksrådet
till en hop enskilda sängkammar-råd, till hvilka sällade
sig den krigslystne Karl Gustaf Wrangel. Hela partiet
anfördes af den Frankrike tillgifne samt efter hofgunst
alltid fikande De la Gardie. Man påstod, att sistnämnde
herre vid denna tid hade af Frankrike erhållit till
belöning och till uppmuntran för dessa tänkesätt 30,000
riksdaler.

Till dessa enskilda öfverläggningar blef också några
gånger den sjuttiotvåårige Per Brahe tillkallad. I början
var han ifrigt mot alla åtgerder, som kunde störta
riket i krig. Men blef slutligen, dels af den unga
kungen sjelf, dels ock på dennes vägnar af Örnstedt
öfvertalad att bifalla tropparnas utsändande.

Sommaren och hösten 1674 var det för öfrigt
konungen, De la Gardie och till en tid Wrangel, som
nästan ensamma afgjordte allt. Mot dem betydde en
Johan Gyllenstjerna, en Sten Bjelke och alla de öfriga
riksråden ingenting, tordes också ingenting säga. Den
eljest så fritalige Johan Gyllenstjerna har under dessa
öfverläggningar besynnerligt nog föga utlåtit sig; ehuru
man vet, att han ogillade de till krig mer och mer
lutande planerna[1]. Ej olikt är, att hans skarpa blick
redan nu falkade efter blifvande konungagunst, och ville
ej i förtid stänga vägen dertill.

Tropparna skulle således utsändas; men som medel
felades, begärde man af Feuquieres någon del af
fransyska underhållspenningarna, dock förgäfves. Denne
förklarade bestämdt, att, innan svenska tropparna kommit
öfver till Tyskland, utbetalade han icke en enda riksdaler.
Konungen sjelf skickade till honom ett par generaler
härom[2]; konungen sjelf erböd sig personligen
ansvara för tropparnas utskeppande; men Feuquieres var
obeveklig. Karl harmades högeligen; men hvad var att
göra? Med otrolig möda sammanskrapades nödiga


[1] Se Rådsprot.
[2] Bond. Fol. 23. B. Oxenstjernas annotationer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:06:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/15/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free