- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 20. Karl den elftes historia. H. 6. Karl den elftes samtida, sista regerings-år och död /
220

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gerna slippa ut. Wallin tog konungen i hand härpå,
och genast biefvo befrielsebrefven uppsatta och
undertecknade. Det sägs, att äfven Hedvig Eleonora medverkat
till sistnämnde åtgerd; att hon uppmanat Wallin till den
framställning, han gjorde; — att hon framträdt till
sängen och berättat, huru omigen i det olyckliga Liffland flere
kyrkor blifvit stängda, emedan alla församlingsboarna
hungrat ihjel; — och man tillägger, att denna underrättelse
ytterligare bidragit till bevekande af konungens hjerta.

Den så tillvägabragta försoningen med menniskor

u O O

gjorde Karl än mildare och ödmjukare till sinnes, och han
beslöt att omigen begå den himmelska försoningens måltid.
Det skedde genast. Han ville derunder ingalunda ligga

U C? vjt—’

beqvämligen stilla på bädden, utan lät resa sig upp i
sängen och ställde sig der på knä, lutad öfver Gustaf
Cron-hielms armar. Så läste han sjelf syndabekännelsen med hög
röst och flvtande tårar. När aflösningen var gifven, nåde-

« 0 0 7

medlen tagna och välsignelsen afkunnad, tackade han
Wallin och sade: jag är nu så glad och lätt i mitt samvete.—
Wallin svarade: det är icke underligt; ty »der syndernas
förlåtelse är, der är ock lif och salighet». Karl slog då
sina armar om Wallins hals och ville kyssa honom. Af
vördnad för sin konung äfven i en sådan stund, bortvände
Wallin det tårade ansigtet; men Karl fasthöll och kysste
hans hufvud, sägande: Gud välsigne dig för den trogna
tjenst, du gjort mig i mina lifsdagar. — På
eftermiddagen blef han än svagare och tog afsked af den ene efter
den andre. I allt, som rörde sjelfva regeringen, hade han
under de sista åren mest litat på Piper. Denne var
måhända den ende, som fått fullt förtroende om de planer,
konungen uppgjort för sin framtida stvrelse, ifall en längre
lifstid blifvit honom förunnad. Samme Piper blef nu
der-före tillkallad och måste med handslag lofva att icke för
någon annan än enkedrottningen eller tronföljaren
uppenbara dessa den döende konungens afsigter. När löfte och
handslag voro gifna, lät konungen hjelpa sig upp i sängen
för att kunna till afsked taga den högt värderade tjenaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:17:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/20/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free