- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
9

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ryttaresvärmar ¹), och det med en djerfhet som ofla blottställde
hans lif; men ock med en köld, hvilken på samma
gång frälste honom ur faran. Redan nu aktade han
hvarken skråmor eller sår och ådagalade en för så
unga år märkvärdig sinnesstyrka. En gång vid
drottningens bord, räckte han något bröd åt en hund. I
sin glupskhet högg denne till så häftigt, att han illa
sårade gifvarens hand. Denne hade dock styrka nog,
att icke låta sig märka. Han lindade helt lugn
servietten kring handen, och teg, tills förhållandet
slutligen röjdes genom det blod, som framträngde genom
linnet.

Denna tidigt utvecklade själsstyrka visade sig
äfven i andra hänseenden, stundom lofvärda, stundom
betänkliga. Uppasserskan hade en gång satt prinsen
i en med pinnar stängd stol och af honom tagit löfte
om, att der stanna qvar, tills hon hunnit tillbaka.
Emellertid inträdde drottningen för att hämta prinsen
till predikan. Han ville i början alldeles icke följa
med. Drottningen, förvånad, frågade efter orsaken.
Då omtalade han sitt gifna löfte och tillika sin
föresats alt stå fast dervid. Detta gjorde ban ock; äfven
i mindre berömliga fall. Han hade en gång påstått,
att den blåa färgen var svart, och en annan gång, att
hofmålaren Behn liknade en markatta; och båda
gångerna var det omöjligt att förmå honom frångå, hvad
han en gång yttrat.

En mundtlig sägen berättar från denna tid
följande händelse. Karl hade den ovanan att under
lärotimmarna peta i de framför stående ljusen.
Nordenhielm hade bedt honom upphöra dermed, kanske ock
någon gång liknat honom vid käringsjälen, den lilla
nattfjäril, som ständigt fladdrar kring brinnande ljus,
der sådana finnas. En afton framställde Nordenhielm
den hedniska läran om själavandringarne. Prinsen satt
efter sin vana och stack i ljuset; men lyssnade

¹) Fr. ministerbr. den 29 Maj 1697.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/21/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free