Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksamt och sade slutligen: jag kan just undra, i
hvilken slags varelse min själ skulle inflytta enligt
själavandringen? — Troligtvis i en käringsjäl,
svarade Nordenhielm. Prinsen kastade på ögonblicket bort
ljussaxen, och man såg honom från den stunden aldrig
mer öfverlemna sig åt den fordna vanan.
Prinsens anlag till sjelfrådighet och egensinne
framträdde snart nog; men tyglades genom dels kärlek till
modren, dels fruktan för fadren. Man lade derföre på
denna själsriktning ännu icke någon serdeles vigt. Så
mycket mer fästade man sig vid de tydligt och
bestämdt framträdande egenskaperna af mod,
ordhållighet, kraft, rättskänsla och Gudsfruktan. I allmänhet
ingaf Karl den tolfte som kronprins ganska stora
förhoppningar. De berömmande skådepenningar, som den
tiden vanligtvis präglades öfver alla prinsar och deras
framsteg, voro här icke alster af blott smicker och
lycksökeri, utan ock af den känsla, som verkligen
fanns hos både hof och folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
