- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 21. Karl den tolftes historia. H. 1. Karl den tolftes ungdoms- och fredsår, hans första krigsår samt afsättnings-fejden mot konung August /
39

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lappri! eller bagatell! eller Es schadet nichts [1], hvilka
uttryck, och isynnerhet det sista, blef ett efter honom
länge upprepadt ordspråk.

Lika, och ora möjligt än mer vådliga voro hans
krigiska öfningar. Såsom under fadrens tid, roade
man sig också nu med handgranater af papp [2], och
de så kallade lustlägren kostade ej sällan menniskolif.
I Mars 1698 stormades en snöskans, hvarvid
konungens kläder blefvo rifna i trasor, och flere personer
mer eller mindre skadade. Stundom anställdes
sjöstrider på ett ganska eget sätt. Konungen lät bevära
några Mälarejagter med stadssprutorna och
besättningarna med handsprutor. Genom användandet af
sådana vapen sökte man nu besegra och undanjaga
hvarandra. Vid ett dylikt tillfälle klädde sig Arvid Horn i
bara skjortan och rodde med en liten julle till
konungens jagt och började öfverspruta dess besättning.
Denna svarade så ymnigt och starkt, att den lilla
farkosten fylldes och kantrade. Horn sprang i vattnet
och simmade ett hvarf rundt kring jagten. Karl såg
på och frågade slutligen, om det var svårt att simma?
Nej, svarade Horn, endast man icke är rädd. Knappt
hörde Karl dessa ord. förr än han hoppade bums i
vattnet; men hade med allt sitt mod drunknat, om ej
Horn, som måhända förutsett och beräknat alltsammans,
fattat i kläderna och dragit honom till den några alnar
derifrån varande stranden. — En annan gång
tillställdes en annan lek. Drabanterna delades i två hopar,
af hvilka Karl anförde den ena och Horn den andra.
Sadel fick ej nyttjas, utan alla sutto barbaka på
hästarne och hade i händerna intet annat vapen än
hasselkäppar. Derpå angrepo de hvarandra pä fullt
allvar, skonande ingen. Leken var för Horn så mycket
vådligare, som han hade på ena kindbenet en stor,
omogen och högst ömtålig böld. Men midt under


[1] Det gör ingenting.
[2] Se 19, 34.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/21/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free