Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oupphörligt efter tillfälle, att bryta Sverges öfvermagt
och återtaga enhvar, hvad han förlorat. Det var
ungefär samma känsla, hvarmed svagare och lidande
stater vanligtvis betrakta en redan öfverlägsen och för
framtiden än mer hotande granne; samma känsla, som
genomgick den bildade verlden, vid åsynen af det
öfvervälde, hvar med Europa hotades först af Österrike
under habsburgiska ätten, sedan af Frankrike under
Ludvig den fjortonde och under Napoleon, och sist i
våra dagar af Ryssland.
Till dessa allmänna driffjedrar kommo ock andra,
grundade på hvarje siats enskilda läge. Ryssland
behöfde återfå de hamnar vid Östersjön, som det
förlorade dä Sverge 1617 borttog Ingermanland.
Brandenburgs förnämsta handel var på Oderströmmen, men led
mycket deraf, att svenskarne genom Stettin
beherrskade utloppet af samma flod. Mecklenburg önskade
återfå Wismar och dess förträffliga hamn; och Danmark
kunde aldrig komma till någon stadga eller styrka, så
länge Hoistein genom Sverges hjelp bibehöll ett nästan
fullkomligt oberoende.
Dessa grannstaternas tänkesätt kommo likväl icke
till utbrott, sä länge Karl den elfte lefde. Man
fruktade hans väl rustade här, hans fyllda förråder och
skattkammare; och ej minst det mod och den lycka,
hvarmed han fört det sista skånska kriget. Danmark
gjorde väl under hans tid ett par försök mot Holstein,
men qvästes genast och de andra aktade sig.
Men vid Karl den elftes död ändrades utsigterna.
Genom hungersnöden 1696 och 1697 voro Sverges
krafter redan förut i någon mån försvagade. Den af
Karl den elfte efterlemnade rika skattkammaren hade
sedermera hastigt blifvit tömd. För grannarne mest
inbjudande var dock Karl den tolftes egen personlighet.
En aderton-årig yngling tycktes i sig sjelf föga
fruktansvärd; än mindre när han visade en sådan
obetänksamhet, ett sådant öfverdåd, som vid hertigens af
Holstein första besök; — eller ock en sådan jagt efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
