Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra gagn, när det kom an på att jaga en slagm
elier angripa en mycket underlägsen fiende; men att
de i allvarsam strid plägade genast gripa till flykten
och lemna sina. bundsförvandter i sticket. Han ville
der före ieke i något slags kamratskap med dem våga
sina sachsiska troppar mot svenskarna. Sachsarna
rörde sig derföre på egen hand; och mest nti ströftåg.
Således återstod blott Wiecnowiecki och 6000 litbauer.
Han ville också med denna lilla styrka oroa Karl.
Men en bland hans underbefälhafvare, den ofvan- och
oHanämnde Oginski, hade im blifvit missnöjd med
August; emedan denne åt en annan person gifvit en
syssla, till bvilken Oginski trott sig berättigad. Denne
sednare gick derföre omkring bland tropparna och förde
allahanda npproriskt tal samt hindrade sin
öfverfält-herres rörelser. August blidkade honom visserligen
inedelst en summa penningar; men detta kom för sent.
Det gynnande tillfället var förbi;. Stenbock hade
obe-hindradt fört svenska förstärkningen från Danzig till
Thorn, och på sistnämnde ställe hade Karl hunnit få
fast fot samt öppna belägringen.
Det var vid denna tid, som Karls redan förut
utomordentliga mod började än mer öfvergå till det slags
öfvermod, som utan minsta behof eller gagn och endast
för ro skull trotsar farorna. Han lät icke uppkasta
minsta förskansning mot de anfall, hvarmed polackar
och sachsare hotade; ehuru hans läger var öppet och
vidsträckt, och hans styrka ringa i förhållande till
fiendernas. Då man föreställde vådorna häraf, svarade
b an: att förskansningar kring en här visserligen
kallades försigtighet; men i sjelfva verket vore ingenting
annat än feghet. — Esomoftast säg man honom sjelf
vid löpgrafvarna midt i den fiendtliga elden. En gång
kom en kanonkula och ryckte honom ur handen en
risknippa, som han ville använda vid förskansningeu.
En annan gång stod han vid en med jord fylld
skanskorg, då en kula kastade både honom och korgen
öf-verända, så att han blef alldeles nedmyllad. Hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
