- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 24. Karl den tolftes regering. H. 4. Sverige och svenskarna under konungens frånvaro 1700-1712 /
166

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TJUGONDEFÖRSTA KAPITLET.

BRYTNINGEN MELLAN KARL OCI1 RÅDET.

Händelserna under aren 1710—1712 bragte till
utbrott den ömsesidiga och länge närda oviljan mellan
Karl och rådet. Vi framlägga här pä en gäng
förhållandet, sådant det under nämnde lid utvecklades.

Karl kunde ännu omöjligen beqväma sig lill den
förödmjukelsen att, som en slagen flykting, komma
ensam hem till fäderneslandet. Ju längre han undvek
att tömma denna motbjudande kalk, desto bittrare blef
gallan på dess botten. Karl sköt den ifrån sig
år efter år och ville i stället framtruga sin ofta
nämnda plan; nämligen, att med turkisk hjelp slå
ryssarna, afsätta August samt återupprätta Stanislai
tron eller åtminstone sin egen krigsära. Som medel
räknade han på sin lycka, på sin fältherre-kraft, på
sin förmåga att hänföra krigare-skarorna, på
turkarnas hat mot ryssen, på sina egna anhängare bland
polackarna, på August’s oefterrättlighet, och ej mindst
på de svenska bussarnas trohet, tapperhet och
krigiska lynne. Ilundradetals gånger hade han med sin
närvaro eldat dem till utomordentliga försakelser,
mödor och bragder. Han trodde, att tropparna, äfven
skilda från hans person, skulle lifvas af samma
kämpa-lust, och att alla skulle, likasom han, hafva sin
högsta fröjd och sätta sin högsta ära just i umbäranden,
faror och strider och i det hjelterykte, som
sedermera förde deras namn på samma gång som hans
eget kriug verlden. Han tycktes ännu icke begripa
den trötthet vid fältlifvet och den längtan efter
hemmets frid, som slutligen göra sig gällande äfven hos de
mest oförfärade och tappra krigare.

An det hemmavarande svenska folket, som icke
hade någon omedelbar andel i den vunna krigsäran?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:18:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svhistfry/24/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free