- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
42

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

stor betalning till bönderna. Då skickade besättningen
en man benämnd Heidenstrup till Kristian för att
underrätta honom om sin nöd, klaga öfver Slaghöken, och
begära hjelp. Heidenstrup framkom om qvällen, och
utförde sitt ärende. Det är ej antecknadt, hvad
Kristian sade härom, men Sigbrit, uppretad öfver att
någon vågade klaga på hennes gunstling och slägtinge,
lät strax upphänga den oskyldige Heidenstrup, och var
dermed så hastigt, att det måste ske samma afton vid
ljus.

I denna nöd skref Gustaf Trolle till
riksföreståndaren, varnade honom för Kristians magt, försvarade
denne sednares uppförande, och föreslog en förlikning.
Jag vet fullväl, värdige fader, svarade Gustaf Wasa,
huru del står till med konung Kristian. Han har
nog annat alt göra än alt komma hit; ty vore eders
nåde hällre lefva i Sverge en herre, som i ären, än
fly till Danmarjc med spolt och spe. Den oböjlige
Gustaf Trolle föraktade dock dessa ord. Litet derefter
följde han med Slaghök och Beldenack till Danmark;
men Gustaf Wasa blef sannspådd, Kristian mottog
honom onådigt. En erkebiskop, sade han, och dertill af
så stor slägt, som i, hade bordt stanna qvar och stödja
sitt parti. Äfven förebrådde ban honom, att hatet mot
Trollen var orsaken till bela upproret. Detta allt och
mycket mer måste den stolte Trollen höra och dertill
lefva på Kristians och främmande herrars nåd. Till
sitt fosterland kom ban aldrig mer.

De tappre öfverstarne Lars Olsson och Eriksson
hade af Gustaf blifvit förordnade till landshöfdingar
eller som det då hette Befallningsmän, den förre i
Norrland, den senare i Dalarna. De nya anförarna för
belägringen vid Stockholm voro oense. Danskarna, ehuru
få, gjorde ulfall och slogo dem. Uti Mars 1522 kom
Norrby med sin flotta och försåg staden med lifsmedel
och nytt manskap. Nu gjorde de ånyo utfall mot
lägret vid Järfva och tillfogade svenskarna stor förlust.
Gustaf skyndade dit och tillsatte nya höfdigar; men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free