- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
43

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43

några dagar derefter gjorde danskarna ännu ett utfall,
upphäfde och förstörde alldeles detta läger, och
ned-höggo eller skingrade allt folket. Dagen derefter gick
det på samma sätt med svenska lägret utanför
Södermalm vid Sätra. Det var Sverges lycka, att Kristian
ej förmådde understödja sina tappra stridsmän.

SJUTTONDE KAPITLET.

OM LYBECKRARXES FÖRRÄDERI.

Efter några veckor återupprättade Gustaf sina
läger, och gjorde dem denna gängen fastare. Tillika fick
han till sig främmande knektar, som voro öfvade vid
krigstjenst. Stockholm kom åter i stor nöd. Det var
då, som junker Thomas skulle undsätta det, men blef
fången af Erik Fleming, som förbemäldt är. Likväl
fann Gustaf, att han ej skulle förmå betvinga
Stockholm, så länge Norrby kunde när som helst understödja
dess besättning med folk och lifsmedel. Han begärde
och erhöll derföre från Lybeck några fartyg till hjelp.
Femton stora skepp, väl bemannade och anförda af
amiralen Brun, kommo till Sverge, och förenade sig
med den lilla Svenska flottan under Erik Fleming. Om
hösten anlände Norrby med blott fem skepp till skären
för att undsätta Stockholm. Den förenade flottan var
alltså vida starkare än Norrbys, och vädret låg denne
emot och hindrade honom undkomma. Svenskarne
gladde sig högeligen att få göra slut på denna farliga
fiende, och seglade rakt emot Norrby. Lvbska flottan
följde efter; men hastigt befallde Brun sina skepp fälla
ankare. Erik Fleming frågade hvarföre sådant skedde?
Brun svarade: alt det låg en blindklippa i vägen för
de stora skeppen. Flemingen, för svag att ensam
angripa Norrby, bad och besvor Brun förgäfves om hjelp.
Saken var, att lybeckrarna ville draga ut på tiden med
kriget för att vara så mycket längre nödvändiga. Detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free