- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
60

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I

60

sina predikningar afbruten af sina åhörare. De ropade
åt honom de gröfsta skällsord; kastade på honom
stenar, käppar och hvad de fingo i händerna, så att han
ofta med yttersta lifsfara undkom den råa och vildsinta
pöbelns anfall. Men oförfärad trädde han åter upp
igen; ingenting kunde skrämma honom, att öfvergifva
sanningens heliga sak.

De påfviske beslöto då, att genom konungens magt
befria sig från denna farliga motståndare. Biskop Brask
skref till Gustaf: alt denne borde fördrifva de
Lulter-ska kältarne, och ej tillåta deras böcker införas, på
det han sjelf målle hafva en kristlig furstes rykle.
Gustaf svarade: alt han uti sin konungaed lofvat
alla sina undersåtare beskydd och borde det
oslraff-ligt hålla. Hade någon sig förbrutit, kunde biskopen
med dem gå, till väga efter lag och rätt. Lutters
böcker voro endast af hans motståndare, ej af oväldig
domstol, fördömde, kunde alltså ej förbjudas. När
både de och deras motparts skrifter fingo införas,
kunde förståndige män jemnföra dem och finna, hvad
rätt eller orätt vore. Sjelf hoppades han ej
annor-lunda hafva sig förhållit, än alt han målle äga en
kristlig furstes rykte; och ville han veta, på hvad skäl
och grund man kunde annorlunda om honom tänka.
Oaktadt denna låtsade opartiskhet, insåg nog Brasken
konungens benägenhet för de Lutterske; men han
hvarken kunde eller vågade något vidare företaga.

På samma gång, som sålunda tron på den
Katolska läran undergräfdes af de nya predikanterna,
började konungen sjelf, att, fastän försigtigt, angripa de
katolska presternas magt och stora privilegier. På
riksdagen i Strengnäs förelade han ständerna en räkning,
på huru mycket de främmande knektarna hade att
fordra. Desse lågo nu efter freden sysslolösa och gjorde
endast oro och öfvervåld i landet; ville ej heller resa
bort förr, än de fått sin innestående sold. Alla
önskade derföre blifva af med så besvärliga gäster; och
ständerna beslöto ett allmänt sammanskott, till betalan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free