Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G9
var en ansenlig man. Bysseskytten riktade derföre och
lossade ett skott ditåt så skickligt, att kulan gick den
tappre Arvid tvert igenom benet, dock blef ej såret
dödligt; men fyra andra föllo vid denna ridt för den
flintskalliga gubbens kulor. Gustaf uppfordrade slottet,
men fåfängt. Han lät då uppföra skansar och beskjuta
det. Sedan befallte ban en stormning. Svenskarna
gingo oförskräckt fram, men tyskarna försvarade sig
lika hjeltemodigt med skjutande och stenkastande. Den
gamle Sturetjenaren, Henrik Jute, fäktade sjelf for sm
unga herre, som en yngling, och alla uppeldades af
den gamles mod. Svenskarna måste vika tillbaka.
Gustaf, uppretad, förebrådde dem deras feghet, kastade
af manteln och iklädde sig harnesk och hjelm. Han
skulle sjelf vara med i stormen, sade han, taga slottet
in eller störta der utanför. Krigrarna hlygdes och
bådo honom ej göra dem den skammen; de skulle
sjelfva taga slottet eller alla stupa dervid. Gustaf lät
då ytterligare beskjuta borgen, så att alla bröstvärnen
på norra sidan voro förstörde. Ku sprungo svenskarna
till den andra stormen med yttersta häftighet; men
borgfolket hade gjort en djup graf innanför den
nedskjutna muren, och försvarade sig med ett
utomordentligt raseri. De öfverhöljde de stormande svenskarne
med skott, stora stenar och bjelkar, sjelfva icke skyende
en oundvikelig död. Svenskarna skydde den ej heller.
Af fyra hundrade skyttar återstodo blott1} fvra. Den
trogne och tappre Peder Fredag föll i spetsen för sin
tropp; hans män voro honom värdige; ingen flydde,
alla föllo, följande sin herre i döden som i lifvet.
Tårarna störtade från Gustafs ögon, när ban såg sina
tappra män falla, och likväl ingen vika. Han befallde
blåsa till återtåg. Få voro i lifvet och kunde lyda det
gifna tecknet, dock som det led till qvällen, blef ej
mer gjordt den dagen.
På slottet hade Henrik Jute haft endast femtio
man, för dem hade så många hundrade svenskar fallit;
så mycket förmå mod och ihärdighet. Af dessa fem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
