- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
92

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

na. Biskoparna, som förut alltid setat öfver rådet,
sågo sig med harm sålunda nedflyttade.

Ingen vågade dock att utsätta sig för konungens
vrede. De tego och höllo till godo de anvista
platserna.

Dagen derefter församlades de på Braskens
kallelse uti domkyrkan. Portarna stängdes, på det ingen
främmande skulle få insmyga sig och veta, hvad de
förehade. Då framkastades den frågan: huru de skulle
bete sig, då det af så många föregående saker, och sist
genom nedflyttande på gårdagens gästabud, var klart,
att konung Gustaf allvarligen stode efter deras
egendo-domar, magi och privilegier. Biskoparna i Strengnäs
och Westerås svarade härtill, ali de voro väl tillfreds,
huru fattiga eller rika, konungen dem, hafva ville, ty
hade de litet alt upplära, så hade de ock litet alt ut~
gifva. Detta eftergifvande tal misshagade högeligen
biskop Brask. I ären galne män, derest i sådant
till-städjen, sade ban; vill konung Gustaf taga oss något
ifrån, så låge han del med våld; icke med vår fria
vilja och samtycke; på sådant sätt behålle vi full
rättighet ali klaga inför den helige fadren. En hvar
låge sig väl till vara från alt öfvergifva påfven.
Många konungar och furstar hafva sig i fordna dagar
sådant förelag it, som denna nu gör; men alle hafva
blifvit brände af den heliga fadrens dunderslag och
bannlysning; och de förföljde andelige hafva i ro fått
sitt tillbaka igen. Men falla vi från påfven, som är
vårt lifsankare och försvar, sä hafva vi eld och ris
på alla sidor. Den helige fadren skall excommunicera
oss, och konungen här hemma hålla oss föga bättre
än trälar, så alt vi icke fä fördrista oss svara ett
ord för kyrkans fri- och rättigheter. — Vid detta
Braskens tal togo presterna mod till sig och biföllo det
ban sade. De förpliktade sig med dyra eder, att
ingalunda vika från påfven, och ingen Lutters lära antaga,
så länge de lefde. Uppå allt detta gjordes ett stort
bref, hvilket de alla underskrefvo och beseglade. Men,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free