Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
tyckte biskop Sunnanväder vara för sina afsigter
passande. Han intalade honom att utgifva sig för Sten
Sture den yngres äldsta son, herr Nils, och att söka
uppreta Dalkarlarna med klagomål öfver, huru
konungen för afund skull förföljde alla Sturarna. Slutligen
underrättade han Jöns noga och väl om allt, som
angick Sturarna, på det han ej genom okunnighet härom
skulle förråda sig. Efter detta blef Sunnanväder
kallad till Stockholm, samt derstädes halshuggen, som
förut är omnämndt.
Men Jöns beslöt att draga nytta af det, han fått
lära sig, och blef ingalunda skrämd af sin mästares
missöde. Han styrktes så mycket mera uti detta sitt
förehafvande, som den rätte Nils Sture, en gosse om
tretton år, vid denna tiden dog i Stockholm, Jöns
begaf sig då långt upp uti Dalarna till Leksand, Orsa
och Mora socknar. Här gick ban omkring i bygden,
beklagade sig högligen öfver konungens hårdhet och
gudlöshet och inbillade Dalkarlarna allehanda
osanningar. Sedan de sålunda hvar för sig voro uppretade,
sammankallade ban dem alla till ett möte, hvarest ban
framstod och talade mot konungen. Han sjelf, sade
han, hade tillika med sin moder, fru Kristina och sin
yngre Irodcr varit hållen uti konungens hof föga
bättre än uti ett fängelse. Han hade för konungens
afunds skull ingenting fått i sin barndom lära; ja,
han var så förhatlig för Gustaf, alt denne städse grep
efter värjan, så snart Nils Slure kom för hans ögon.
Derföre hade han nu flytt från en sådan tyrann och
lemnade sig uti de redliga Dalemäns händer och
beskydd. Sill lif aktade han dock föga emot det, att
konungen förderfvade hela riket-, i thy ali han så
lungt beskattade bönderna, mördade biskopar,
plundrade kyrkor, förstörde kloster och förkastade den
kristna tron, varande sjelf den argaste Lullcran och
hedning och uti allt olik den älskade
riksföreståndaren herr Sten, hans salige fader. Då ban nämnde
dennes namn, begynte ban att bitterligen gråta, föll sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
