- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
118

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

säkra bud förskaffa dem till deras ägare uti öfre Sverge.
På sådant sätt kunde konungen icke få veta, hvad som
uti Westergötland förehades; hvilket dock var honom
ganska angeläget.

Det var vid denna tiden en ung stadstjenare i
Stockholm, för sin djerfhet kallad Hans Våghals. Han
var bördig från Westergötland och kände der ganska
väl folket samt alla vägar. Denne man blef hemligen
nedskickad för att skaffa konungen tillförlitlig kunskap
om tillståndet i landet. På skogsvägar och hemliga
stigar smög sig Hans Våghals förbi vakten vid Tiveden
och kom till sina slägtingar, der ban uppehöll sig
några veckor. Då han förskaffat sig ali den underrättelse
han kunde få, köpte ban tillsammans en hop
westgöte-ostar, begaf sig upp mot Tiveden igen, och lagade
med flit så, att han föll uti vaktens händer. Herr Nils
i Hvalstad ansatte honom hårdt, tilltalande honom som
en spejare; men Hans Våghals ställde sig helt enfald;g
och svarade, alt han ej varit i Uppland på fyra år,
ämnade sig dock nu dit, för alt sälja sina ostar.
Denna ursäkt hjelpte ej. Hau återfördes till
länsmansgården vid Hofva och fyra karlar sattes till att
bevaka honom. Hans Våghals låtsade ingenting om, utan
åt och drack, betalande allting rundeligen, så att
länsmannen var med honom väl tillfreds. Efter några
dagar låtsade han blifva sjuk, pustade och höll sig mycket
illa, så att han lades till sängs och alla tyckte det vara
stor synd med den stackars osthandlaren; ja
vaktkarlar-na öfvergåfvo honom ofta långa stunder; ban var, tyckte
de, af sin sjukdom tillräckligen bevakad. Hans Våghals
hade emedlertid sett herr Nils oförmärkt nedsätta en
ask i en mörk vrå af rummet; och tyckte han sig
förstå att den månde innehålla åtskilligt om de
upproriskas förehafvande. Då hau derföre en dag var ensam,
steg ban tyst upp, tog till sig asken, öppnade den och
fann deruti en hop bref ifrån Ture Jönsson, Måns
Bryntesson, Ture Bjelke och flere de förnämste
upprorsmännen. Dessa bref voro ställde till deras vänner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free