Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
skop Laurentius Petri, dessa skiftevis; drottning
Ka-trina beständigt. Hon hade aldrig under bela
sjukdomen varit från konuogens sida. Den 27 September
fick hon slutligen af läkaren det svar, att konungen ej
mer kunde vederfås. Samma dag sjuknade äfven hon;
men kunde ej öfvertalas att låtü flytta sin säng utur
konungens rum, och ständigt voro hennes ögon fästade
på honom. Den 28 låg han mest stilla, ville ej mer
taga in något, tecknade blott åt sin biktfader, att denne
skulle tala till bonom. Hela natten till den 29 låg
ban uti dödlik dvala. Då och då lutade sig magister
Johannes ned till hans hufvud och läste sakta tröstande
språk utur den Heliga Skrift. Slutligen fram på
morgonen, sade Sten Eriksson Lejonhufvud: Det är
förgäfves allt, hvad i talen; herren lian ej mer höra
något deraf. Magister Johannes åter påstod, att
konungen ännu förstod dem. Han lutade sig ned, sägande
något högre: Min herre! tron i på Jesum Kristum
och hörer i mitt tal, så gifver oss något tecken
dertill. — Ja, svarade konungen till allas häpnad med
hög röst, och efter några andedrag var han död. Det
var 15G0 den 29 September klockan åtta förmiddagen.
Uti December firades den högtidliga likbegängelsen.
De tvänne förut aflidna drottningarna voro bisatta i
storkyrkan, men hämtades derifrån för att, tillika med
konungen föras till Uppsala. Tåget utgick den 17
December från Stockholm. Först en tropp soldater,
derpå studenter och prester, sjungande psalmer; sedan
alla svenska landskapens fanor, burna af dertill
förordnade adeliga herrar, hvaribland sist Birger Grip med
riksfanan; derefter Gabriel Oxenstjerna med hjelmen,
Ture Bjelke med harnesket, Svante Sture med svärdet
och Gustaf Roos med hästen. Sedan konungens lik,
buret af de förnämsta bland presterskapet; derpå
konung Erik, följd af sina bröder, sedan rådsherrarna,
så enkedrottningen med allu fruntimren, sedan adeln,
borgare m. in. Tåget gick långsamt. Under nätterna
insattes det kungliga liket i kyrkor, och hvarje natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
