- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
227

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det berättas, att då krigsbären afreste till Finland,
har konung Erik adlat Anders Nilsson Sabelfana, och
på samma gång gifvit honom det hemliga uppdrag att
under belägringen eller sedan på något sätt undanrödja
hertigen. Då nu Hogenskild Bjelke, åtföljd af flera
herrar, vid slottets öfvergång, inträdde i hertigens rum,
skall denne Anders Nilsson hafva sprungit fram med
en blottad dolk för att mörda hertigen; men Klas Boje
stötte honom tillbaka, och räddade Johan.

o ’

Sedan Aho var intaget, fördes hertigen med sin
gemål och tjenare sjöledes till Sverge. När de kommo
till Waxholmen, mötte dem Göran Persson och några
andra utskickade. De stego ombord på det fartyg, der
hertigen var. Göran förehöll då denne i ett långt tal
hans brottsliga uppförande, samt orsakerna, hvarföre
han blifvit dömd. Till slutet blef Johan uppretad och
afbröt Göran, sägande: Om mig och min sak skola
kejsare, konungar och furstar dömma; men icke du,
din preslekläpp! Då svarade Göran, att hertigen var
redan tillräckligt dömd och fången på konungens nåd
och onåd; ingen kunde honom nu mera hjelpa. Det
var konungens befallning, att han skulle sättas på
Gripsholm och endast hafva en tjenare hos sig. Derpå
bortskickades hans folk, och Göran begynte låta tillreda
hans eget fängslande. Då hertigen såg detta, brast ban
ut i tårar. Han förbannade Henrik Horn och
nerman Flemming såsom de der förrådt honom, och
frågade Göran, om han var kommen alt aflifva honom
nu straxt eller framdeles? Häruppå ville ej Göran
inlåta sig i något svaromål, utan begärde att blifva förd
till furstinnan. De gingo in i hennes kajuta. På
konung Eriks vägnar framställde Göran tvenne vilkor för
henne. Hon skulle med alli silt ho/fruntimmer få
till-börligt underhåll på ett af konungens slott, om hon
så ville. Men, om hon önskade åtfölja hertigen, så
finge lion medtaga endast tvenne pigor i fängelset.
Då Katrina hörde detta, ropade hon, alt hon förr
ville dö, än skiljas från hertigen, hvarvid hon svim-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free