- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / 3. Innehållande Lutterska tiden. Afd. 1. Gustaf I och Erik XIV /
280

(1823-1872) [MARC] Author: Anders Fryxell With: Otto Sjögren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

280

eder emot. Vid denna ömkeüga syn började Sturen
att bittert gråta, sägande: Allernådigste konung! om
min son ej lidit skada till lifvet, så vill jag af
hjertat eders majestät gerna liUgifva; men, är hans lif
förspilldt, så skolen i derföre svara mig inför Gud.
— Ja se der! sade Erik och sprang upp, i förlåten
oss det aldrig; derföre måste eder detsamma öfvergå *).
Derpå sprang han ut, befallte vakten hafva noga vård
om fångarna, och skyndade sjelf, åtföljd af några
drabanter, utur slottet på vägen åt Flötsund. Han visste
ej mera, hvad ban gjorde.

Nu tyckte Göran och hans anhang, att de voro
på god väg. Det behöfdes blott att ytterligare locka
eller skrämma Erik för att narra af honom befallningen
om alla herrarnas död. Krister Persson yrkade, att
då nu Nils blifvit mördad, hvilket de andra aldrig skulle
förlåta, så var det nödvändigt alt äfven dessa skulle
dödas. Men Dionysius Beurreus, förskräckt öfver dessa
våldsamma blodsanslag, och ängslig för konungen sjelf,
skyndade efter honom ut åt landet. Han fann Erik
på ett gärde vester om Alsike by. Beurreus påminle
honom om hans kungliga värdighet, och bad honom
ej springa så omkring, utan återvända till Uppsala.
Erik nekade; Beurreus fortfor under knäfall med sin
begäran, och had tillika, alt konungen ej skulle i
öfverilning låta mörda herrarna på slollel, såsom
Beurreus hört att clet var frågan om. I stället för svar,
stack Erik häftigt med värjan efter honom ; men
Beurreus vek undan. Späker mig den skälmen! ropade då
Erik åt drabanterna. Beurreus började springa utefter
gärdet för att rädda sitt lif; men Per Wiljarasson sprang
efter, hann honom snart och högg ena vaden af den
flyende. Då vände Beurreus sig om, föll på knä och
bad för sitt lif. Per Wiljamsson svarade med hille-

*) Eriks besök hos Svante Sture berättas olika. Somliga
säga, att Erik var hos Svante endast fore, andra ater
endast efter ISils Stures död.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:30:15 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svhistfry/3/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free