Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
friskt malt med 50 kbcm. vatten af rumstemperatur, sättes till detta och
infusionen hålles vid 65° C. under 2—3 timmars tid, eller till dess
reaktionen för jod försvinner. Filtratet härifrån indunstas till 100 kbcm.,
man tillsätter 10 kbcm. konc. HCl och håller vätskan vid 100° C.
under 1 timmes tid; sedan neutraliserar man och får så genom titrering
med FehMng’s lösning veta, huru mycket dextros som uppkommit af
den befintliga stärkelsen. Korrektion anbringas för maltinfusionens
sockerhalt. Återstoden efter maltbehandlingen försättes med 200 kbcm.
vatten och 2 kbcm. konc. HCl och kokas under 1 timme med
återlopps-kylare, hvarefter man neutraliserar och genom en förnyad titrering
får veta, huru mycket gummi och pentosaner som funnits. Resten
behandlas med 1.25 % kalihydrat, och återstoden väges som cellulosa.
Gent emot metoden kan bl. a. invändas, att titreringen icke ger fullt
tillförlitligt resultat, emedan icke alla sockerarter reducera lika starkt.
Stone har efter denna metod bestämt kolhydraten i majs, hvete, mjöl
och bröd och funnit, att deras summa är 5 till 17 % mindre än de
kväfvefria exstraktivämnena. Man känner icke orsaken till denna stora
skilnad.
De »kväfvefria extraktivämnéna» äro icke fullständigt smältbara
för djurens matsmältningsorgan. I blad, hö, halm tillgodogöras de till
40 a 70 procent, i frön och däraf beredda produkter ända till 90 %.
Då smältbarhetsförsök på djur äro mycket omständliga, försökte Stutser
och Isbert1) bestämma smältbarheten på artificiel väg. Deras metod
är lång och invecklad, men des3 noggrannhet har blifvit betviflad af
Pfeiffer, som funnit stor differens mellan djurförsök och artificiela försök.
Däremot kan man genom en enkel kokning med vatten erhålla ett
approximativt värde på ifrågavarande smältbarhet. Henneberg och
Stoh-mann funno t. ex. följande siffror:
Smältbara
N-fria extr.- Vatten-
ämnen, lösligt.
Hafrehalm..................... 19.o 19.5
Hvetehalm ................ 15.g 13.5
Bönhalm........................ 24.7 24.2
Klöfverhalm.................. 28.5 28.2
Ängshö ........................ 31.6 29.6
Flera forskare ha bekräftat denna slutsats, och Tollens framhåller
därför det stora praktiska värde, som en bestämning af det i vatten
lösliga eger, — för öfrigt en af de första2) metoder för pröfning af
växters fodervärde, som blifvit använda. Att vattenextraktet sedan kan
undersökas på socker, dextrin och stärkelse, säger sig själft3).
Såsom jag i det föregående framhållit, blir den siffra, man erhåller
för de kväfvefria ämnenas mängd, synnerligen otillförlitlig, emedan den
beräknas såsom en differens. Osäkerheten härrör dels från den
oriktiga kväfvefaktor, som användes, dels och i främsta rummet från osäker-
!) Z. physiol. Chemie 12, 72, 1888.
2) H. Davy, Elements of agricultural chemistry, London 1814.
3) J. König, Unters. landw. u. gewerbl. wichtiger Stoffe, Berlin 1891, p. 224.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
