Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
endoterma föreningar; dessa bli vid lägre temperatur instabila och
sönderfalla under värmeutveckling. Detta förhållande har använts af Arrhenius
för att förklara varaktigheten i solstrålningen.
Vid de flesta exotermiska reaktioner, d. v. s. vid reaktioner, som
förlöpa under värmeutveckling (således U positivt), är vanligen U större
än A, d. v. s. värmeutvecklingen är vanligen större än det maximala
arbetet. Dock känner man exoterma reaktioner, vid hvilka det maximala
arbetet är större än värmeutvecklingen, och vid hvilka således affiniteten
växer med temperaturen. Såsom exempel kunna nämnas förbränning
af kol till koloxid, några galvaniska element.
Uppmätning af det maximala arbetet. Genom uppmätning af
elektromotoriska krafter kan man bestämma det arbete, som kan vinnas
vid en reaktion, t. ex. vid öfvergången af systemet I i systemet II. Vi
bestämma den elektromotoriska kraften hos elementet:
Elektrod/System I/ Mellanelektrolyt/ System II/ Elektrod.
De reagerande ämnena äro här skilda från hvarandra, och för att
en reaktion skall komma till stånd, måste således joner, bärande
elektriska laddningar, passera från system I till system II; med andra ord:
reaktionen ger upphof till en elektrisk ström. Är nu detta element
reversibelt, är det elektriska arbetet lika med det maximala arbetet.
En annan metod för affinitetsbestämning består i uppmätning af
jämviktskonstanter. Man indelade förr de kemiska reaktionerna i två
klasser, »reversibla» och »irreversibla». Dessa ord tagas här ej i
termodynamisk mening, utan med »irreversibla» reaktioner menas här sådana,
som förlöpa ända till fullständigt försvinnande af de ursprungliga
kropparna; de »reversibla» reaktionerna föra däremot till en jämvikt, d. v. s.
då reaktionen afstannat finnas alla de i reaktionsekvationen förekommande
ämnena närvarande i mätbar mängd. Så snart man blott har att göra
med homogena system, d. v. s. med system i hvilka blott en fas
förekommer, har emellertid erfarenheten visat, att det ej finnes några
fullständigt »irreversibla» reaktioner, eller rättare den påstådda
»irrever-sibiliteten» beror på de analytiska metodernas ofullkomlighet. Vi anse
därför att alla reaktioner i homogena system äro »reversibla» (i ofvan
nämnda mening). Så snart således en analys af en reaktions jämviktsläge
är möjlig, kan jag beräkna jämviktskonstanten, och därmed enligt formeln
(5) det maximala arbetet.
Har man att göra med heterogena system (system i hvilka flera
faser förekomma), finnas här inga »reversibla» reaktioner i den förut
nämnda meningen. Omvandlingarna från fast fas till flytande, eller från
flytande fas tiil gasfas äro »irreversibla» reaktioner, d. v. s. de förlöpa
ända till fullständigt försvinnande af de ursprungliga kropparna. Emellertid
kan det maximala arbetet för t. ex. omvandlingar af fasta eller flytande
system i gasformiga också beräknas medels formeln (5), om vi i stället
för jämviktskonstanten k insätta ångtrycket.
Försök att beräkna ajfiniteten ur värmeutvecJclingen. Då
bestämningar af jämviktskonstanter ofta äro svåra att utföra, men däremot
kalorimetriska mätningar vanligen ej förorsaka större svårigheter, så vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
