Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
hvilken blef af sådan vikt, att begreppen konstgödsel och folknäring
under lång tid voro nästan identiska och ännu i dag delvis täcka
hvarandra. I största korthet och i dess mest intressanta moment kan
utvecklingen af nämnda lära anknytas till Liebig, dr. Adolf Frank,
kali-saltindustriens skapare, och öfverste Northc salpeterhandelns organisatör.
Liebig hade 1837 af »British association for the ad vancement of
science» blifvit inbjuden att lämna en redogörelse för vår kunskap om
den organiska kemien. Nu för tiden skulle denna blifva ett referat
öfver kolföreningarnas kemi, men Liebig började sin redogörelse med
följande ord: & Organiska kemiens uppgift är att utforska de kemiska
villkoren för lifvet och för alla organismers fulla utveckling. Alla
lefvande väsens fortvaro beror på upptagandet af vissa ämnen, som kallas
näringsmedel; i organismen användas de till dess utbildning och
reproduktion. Kunskapen om villkoret för dess lif och tillväxt omfattar
alltså utforskandet af de ämnen, som tjäna till näring, af de källor
hvarur denna näring erhålles, och undersökningen af dess förändring vid
assimilationen.» Liebigs redogörelse utkom 1840 under titeln
»Organiska kemien i dess användning på agrikultur och fysiologi» och
innehöll vida mer än ett blott referat af den dåtida organiska kemien. På
frågan, hvaraf växterna lefva, svarar Liebig: Det kan ej vara af humus,
såsom Thaer trott, ty humus är en förmultningsprodukt af vegetationen
och alltså en följd däraf; växtorganismen uppbygges däremot med hjälp
af kolsyra ur luften, kväfve ur atmosfärens ammoniak och däraf i jorden
bildad salpeter samt af de oorganiska beståndsdelar hos åkerjorden,
hvilka återfinnas i växternas aska och af hvilka kalisalter och fosfater
äro de viktigaste; ja det skulle, sade han, komma en tid, då dessa
framställdes i kemiska fabriker.
Denna Liebig’s broschyr framkallade lidelsefulla diskussioner men
föranledde också 1842 anläggningen af den första superfosfatfabriken.
Hvad kalisalterna beträffar, gödslade redan romarne med träaska, och
Inkasfolket i Peru gödslade sina åkrar med kväfve-, fosfor- och kalihaltig
guano. Mot slutet af 1700-talet började man införa ben, alltså
kalciumfosfat, såsom gödselmedel till England. Dock gjorde man sig om alla
dessa gödselmedel den falska föreställningen, att de utöfvade en slags
retning på jorden ungefär som kryddor i maten. Man visste icke, att
jorden hade ett verkligt behof däraf, olika för hvarje särskildt fall, man
gödslade därför både kvalitativt och kvantitativt oriktigt och
otillräckligt. Genom Liebigs bok tog konstgödslingen ny fart, och 1841
började exporten af guano. Men guano fanns blott på ett ställe på jorden,
och benförråden räckte ej till för behofvet, helst som engelsmännen hade
ett slags handelsmonopol på hvad som kunde afkommas. De uppköpte
icke blott djurben utan läto också genomsöka katakomberna på Sicilien,
slagfälten vid Leipzig, Waterloo och på Krim och hade benuppköpare i
alla länder, så att, såsom Liebig sade, England hängde som en vampyr
om Europas hals. Landtbruket var helt och hållet beroende af ett
brottsligt sköflingssystem, och oundvikligt närmade sig katastrofen:
jordens alltjämt fortgående utsugning och slutligen allmän hungersnöd,
som redan en gång framträdt i historien, i det att Greklands och Roms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
