Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
laddning (elektroner), och stå elektroaffiniteten nära. C kan enligt
anförda formel (med användning af kända värden på v) beräknas för ett
stort antal element. Det visar sig, att denna ur rent fysikaliska
bestämningar beräknade egenskap hös grundämnena står i ytterst nära samband
med deras kemiska karaktär: C utvisar i själfva verket närmare
öfverensstämmelse med periodiciteten i det periodiska systemet (se fig. 4
XXVII, 172), än någon annan bland hittills kända fysikaliska egenskaper.
Bland dessa liknar C mest den elektrolytiska potentialen, hvilken ju
också anses synnerligen nära Öfverensstämma med elektroaffiniteten.
4. Frågan, huru ledningen i metalliska aggregat beror på
volymkoncentrationen (Le Ghatelier, Hoozeboom, Guertler\ har kunnat till sin
viktigaste del afgöras (II § 2 XXVIII, 6): ledningsförmågan är en lineär funktion
om den bättre ledande beståndsdelen bildar ett sammanhängande helt.
Häraf slutsats rörande aggregatens konstitution, öfverensstämmande med
en viss af R. Arpi beskrifven dendritbildning.
5. För det vid bland kristallerna förekommande tillsatsmotståndet B
har härledts en enkel empirisk formel
B = n (l — n) [bn + a (l — n)]
som återger observationerna bättre än Hayleigh-Liebenow^ formel.
6. För den gaskinetiska elektronhypotesen har inom det här studerade
området inga som helst stöd kunnat vinnas. Dess förnämsta prestation,
déduktionen af Wieåemann-Franz1 lag, erkännes allmänt numera ha
förfallit (genom undersökningarna å spec. värme); talrika fakta såsom
den höga ledningsförmågan nära absoluta O-punkten, tryckberoendet
ni. m. talar bestämdt emot ifrågavarande hypotes. Detta är knappast
förvånande, då, såsom i inledningen påpekas, den gaskinetiska
elektron-teorien torde få anses vara af en ganska artificiell natur.
’7. Den ofvannämnda kontaktföreställningen synes ej motsägas af några
kända fakta inom det behandlade området. I stället torde den kraftigt
stödas, förnämligast af följande förhållanden. Elektricitetsledningen hos
grundämnena har tack vare densamma, på grund af det framgående
beroendet af atomfrekvensen y, för första gången kunnat uttryckas genom
en formel (se 3.), hvilken utom de kända storheterna V, A och a endast
innehåller eii ny storhet C, som visat sig förete vacker lagbundenhet i
förhållande till periodiska systemet (fig. 4 XXVII, l 72). Af formeln framgår, att,
ju mindre atomafståndet, desto större är den atomära ledningsförmågan
(under i öfrigt lika förhållanden råder inverse proportionalitet). Härmed
öfverensstämmer såväl det hydrostatiska tryckets allmänna inflytande på
metallernas ledningsförmåga som temperaturberoendet: både det vanliga
vid högre temperatur och vid öfvergång fast—flytande. Särskildt
an-märkningsvärdt är här, att kontaktuppfattningen (i förening med
agglo-merationshypotesen) ger en enkel förklaring till det af K. Onnes
upptäckta supraledande tillståndet.
Genom kontaktuppfattningen fås vissa hållpunkter för förklarandet
af tillsatsmotståndet i blandkristaller.
v Enligt densamma komma den termiska och den elektriska
ledningsförmågan att bägge vara beroende på atomsammanstötningarnas frekvens;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
