- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Trettioförsta årgången. 1919 /
80

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

Indoxylen öfverföres sedan genom luftens syre till indigoblått, t. ex.
redan genom vätskans piskning med spön eller särskilda apparater.

Det är ju klart, att om något skulle locka kemisterna, så var det just
framställningen af denna »färgernas konung» på syntetisk väg, på samma
sätt som det förut lyckats med alizarinet, krappfärgämnet. Men det
skulle bli betydligt svårare! Redan på 70-talet hade ju genom Baeyers
arbeten indigons konstitution blifvit bekant och 1880 kom Baeyer med
sin första indigosyntes, ur ortonitrokanelsyra. Denna bromeras och
öfverföres med alkali till ortonitrofenylpropiolsyra,

.CH = CH . COOH /CH . Br . CH . Br . COOH 1

C6N4< ->C6H4<^ ~>

N02 N02 2

o-nitrokandsyra o-nitrodibromkanehyra

^C C. COOH 1

—> C6 H4\NQ^ 2 "* indig°

ortonitrofenytyropiolsyra

hvilken löses i varm natronlut och vid tillsats af glykos reduceras till.
indigo.

Vid indigosyntesen kunde man tänka sig tvenne vägar, nämligen att
endera först söka framställa hela kedjan med de båda sammanbindande
C-atomerna i midten eller först framställa endast halfva molekylen, d. v. s.
indoxylen, och därur indigon. Endast det senare tillvägagångssättet var
af större intresse, ty i och med bildandet af indoxylen var ju målet ytterst
nära. Det gällde alltså att på möjligast enkla sätt få den kväfvehaltiga
ringen till stånd och därmed indoxylen.

Under årens lopp framkommo talrika metoder, men nästan alla hade
samma fel, de voro för dyra! Hvarenda liten fas i syntesen måste
fullkomnas, förbilligas, innan målet var vunnet. Det är inte min mening
att närmare ingå på alla dessa olika, mer eller mindre värdefulla
synteser, det skulle föra allt för långt. Jag vill här endast i all korthet beröra
de båda, som funnit användning i storfabrikationen.

Det var först B. A. S. F.1, som efter 17 års dyrbara och omfattande
experiment nådde målet och i pris kunde konkurrera med naturprodukten.
Redan Heumanns arbeten tilläto en mer optimistisk syn på saken och
upptogos till försök af nämnda fabrik. Heumann framställde som bekant
ur anilin och monoTclorättiksyra fenylglykokoll (— fenylglycin) och fick
genom smältning med allkali ringbildning till stånd,

//-\ /NH . CH9 //\^/NH\

— H, O = I ) CH,

\. COOH s^\CO/

så att indoxyl bildades, samma förening, som i form af glykosiden indikan
finns färdigbildad i indigoväxterna och lätt oxideras till indigo.

1 = Baclische Anilin- und Soda Fabrik, Ludwigshafen a/Rhein.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1919/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free