- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
10

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 4. Vederdöpareofog i Stockholm - § 5. Gustaf Wasas reformatoriska grundsatser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förvisning ifrån Sverige, dit de vid lifsstraff förbjödos att
återkomma. Denna motgång förmådde dock icke afkyla Rinks
och Knipperdollings svärmiska yra: det dödsstraff, som de
i Stockholm med knapp nöd undgingo, träffade dem 11 år
senare vid det Münsterska messiasrikets förstöring.

§ 5. Gustaf Wasas reformatoriska grundsatser.



Att konungen och hans rådgifvare Laurentius Andreæ
icke delade vederdöparnes svärmiska meningar och revolutionära
omstörtningsplaner, hade den senare redan förut haft
tillfälle visa i en skrifvelse, som klart framlägger de
reformatoriska grundsatser, dem Gustaf och hans kansler ville
göra gällande. Konungen hade för det nödstälda rikets
behof gjort kraf på ett silfverlån ur det rika
brigittinerklostret i Vadstena. Häröfver knotade klosterbröderna
och kallade det "helgerån", att konungen ville använda
"kyrkans penningar". Då tog Laurentius Andreæ, utan
tvifvel på konungens uppdrag, till orda och undervisade
konventet i ett långt latinskt bref af den 21 Febr. 1524
om kyrkans och konungens rätt samt klostrets pligt att
understödja konungen och riket. Det vore ett misstag att
såsom helgerån stämpla, "om man till nästans nytta
använde de penningar, som tillhörde kyrkan". Med namnet
kyrka menade den Heliga Skrift icke presterna eller
prelaterna eller den kyrkliga byggnaden, utan de troende
menniskornas samfund. "Derföre, då vi säga kyrkans
penningar, hvad säge vi annat än folkets penningar?" Till
folkets, till församlingens bästa nyttjades kyrkans egendom
i kristenhetens äldsta tider. Så borde det ock nu vara.
Rätt och tillbörligt vore således, att kyrkans öfverflödiga
medel användes till folkets väl, när yttersta nöd kräfde det.
Sådant vore vida bättre än att bortslösa dem på ståtliga
kyrkobyggnader och deras prydliga utstyrsel. Ty "icke
har väl Gud mera omsorg om stockar och stenar än om
menniskor, för hvilka Christus lidit och dött?"

I samma bref framhåller mäster Lars orättvisan af de
beskyllningar man gjorde konungen att från kristendomen
hafva affallit. "Då det bland eder blifvit sagdt", yttrar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free