- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
26

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 12. Vesterås riksdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kyrkans personer hafva bekommit sitt igen, och obesvärade af
dem, fört sitt stånd i rolighet. Men falle vi ifrån påfven,
som är vår yttersta tillflykt, lifsankar och försvar, så hafve
vi eldar och ris på alla sidor: först blifva vi exkommunicerade
af honom och sedan här hållne föga bättre än trälar
af konungen, ej dristande svara ett ord för kyrkans friheter
och privilegier." Biskop Brasks mening segrade, och man
affattade derföre en protest mot alla beslut, som kunde
innebära våld mot kyrkan eller affall från påfven. Likväl
vågade man ej låta denna protest bli allmänt känd, utan
gömde den sorgfälligt, och först 15 år derefter blef den
återfunnen i Vesterås domkyrka.

Samma dag denna hemliga rådplägning egde rum,
sammanträdde riksdagen i dominikanerklostrets konventsal,
der öfverläggningarne öppnades med en utförlig framställning,
uppläst och troligtvis äfven författad af kanslern
Laurentius Andreæ. De församlade erinrades om hvad
konungen för riket gjort, huru han mot sin vilja blifvit vald
först till höfvidsman och sedan till konung, huru han
alltjemnt haft att kämpa ej blott mot utländska fiender utan
ock mot inländska "stämplare", huru han redan en gång
begärt att "blifva regementet qvitt", men genom löften
låtit förmå sig att detsamma behålla, huru dessa löften ej
blifvit hållna, huru han ännu vore ett föremål för bitterhet
och fiendskap o. s. v. Derjemte talades om rikets stora
nöd, som endast kunde afhjelpas derigenom, att kyrkans
öfverflödiga rikedom återginge till kronan, ridderskapet och
allmogen, äfvensom om de många orättvisa beskyllningarne
angående kyrkan och tron. I sistnämnda hänseende
tillbakavisades såsom konungen pådiktadt, att han velat
indraga ny tro i landet. Konungen hade blott låtit
predika Guds rena ord och evangelium, hvilket vår Herre sjelf
befalt. Han hade erbjudit sig låta predikanterna stå till
svars för sin lära, men kyrkans prelater hade ej velat gå
in derpå, utan sagt sig vilja blifva vid sin gamla sedvänja,
ehvad denna vore rätt eller orätt. Han hade ock nu en
del af dessa predikanter närvarande och önskade, att deras
lärdom måtte undersökas i allas närvaro, på det den del,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free