- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
27

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 12. Vesterås riksdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som rätt hade, måtte vid magt blifva och af allom styrkas
samt all slik tvedrägt bortläggas.

Efter uppläsandet af denna konungens skrifvelse, vände
sig Gustaf först till adelns främste man, rikshofmästaren
Thure Jönsson, och bad honom å adelns vägnar yttra sig
om de gjorda förslagen. Men denne anhöll om något rådrum
och lemnade ordet åt biskop Brask, hvilken förklarade,
att han väl kände den trohet, han vore sin konung skyldig,
men att han med hela sitt stånd tillika vore påfven
förpligtad till lydnad, hvarföre utan dennes medgifvande
presterskapets bifall ej kunde lemnas till någon förändring i
läran eller till någon minskning af kyrkans rätt och
egendom. Nu ville Gustaf veta rådets och adelns tanke. Thure
Jönsson svarade, att hvad biskopen sagt, syntes honom vara
rätt, ehuru det ännu ej vore tillfyllest svaradt på alla
artiklarna. Då förklarade Gustaf i vredesmod, att han icke
längre kunde vara deras konung. "Det är icke underligt",
sade han, "att allmogen är galen, bevisande mig all olydnad,
harm och förtret, efter jag förnimmer, att han hafver
sköna tillskyndare. Få de icke regn, skylla de på mig,
få de icke solsken, så göra de likaså, händer dem hårdt
år, hunger och pest, så måste jag bära skulden. Jag må
arbeta på edert bästa, så mycket jag kan och förmår,
antingen i andliga eller verldsliga saker, jag hafver dock intet
annat vänta till lön, än att I gerna sågen, att yxan sutte
i hufvudet på mig, men I viljen icke sjelfve hålla i skaftet.
Sådan lön och sådan bedröfvelse kan jag såväl umbära som
en af eder. I viljen nu sätta mig öfver hufvudet både
munkar och prester och allehanda påfvens kreatur, och I
viljen alle döma och mästra mig. Men ho kan på sådana
vilkor vara eder konung? Jag tänker, att den värste i
helvetet skall icke vilja görat, än mindre någon menniska.
Så veten, kort sagdt, att jag vill nu intet vara edert
hufvud och konung. Jag säger mig slätt af dermed, och jag
är tillfreds, att I mån kora dertill, hvilken god man eder
synes. Kunnen I den bekomma, som i alla måtto och alltid
kan vara eder alla till båtnad, gerna såge jag det". Dock
skulle de vara betänkte på att redeligen utlösa honom af
riket och betala honom allt, hvad han af egna medel offrat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free