- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
28

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 12. Vesterås riksdag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för det allmänna bästa, så ville han sedan draga sin kos
och aldrig mer återse sitt otacksamma fädernesland. Vid
de sista orden brast konungen i gråt, hvarpå han hastigt
gick ut och begaf sig till slottet.

En allmän bestörtning grep nu de närvarande; de
visste icke, hvad de skulle företaga, och åtskildes omsider
nedslagne och försagde. Följande dagen sammanträdda
ständerna åter. Man var då lika villrådig och oense. Många
bland allmogen tyckte konungen icke hafva gjort något,
som orätt var. Köpstadsmännen instämde, och Stockholms
borgare förklarade, att de ville hålla konung Gustaf
hufvudstaden till handa i tre år och längre, om så behöfdes.
Det saknades icke ens hotelser mot rådet och adeln, ty en
del bönder förklarade, att om rikets råd icke ville föra
saken till ända, så ville de sjelfve göra det, och det så, att
det ej skulle allom båta.

Nu uppträdde biskop Magnus Sommar och föreslog, att
man borde gifva efter och försona sig med konungen. Riket,
sade han, befunne sig i stor fara. Man borde betänka, hvad
man gjorde. Att kora en annan konung vore en så stor
orimlighet, att hon kunde inses af ett barn, än mera af gammalt
folk. Att åter lösa honom ut från allt det fasta gods, han hade
i landet, vore lika omöjligt. Herr Thure förtjente väl all tack,
för det han ville försvara kyrkans personer. Men illa vore,
om de skulle blifva så beskyddade, att hela riket derigenom
komme på obestånd. Bättre vore då för kyrkans män att
taga tiden, sådan den kunde blifva. Droge konungen bort,
så vore mycket att befara från utländska fiender.

Biskopens visa och fosterländska ord gjorde djupt
intryck. De fleste gillade hans tal, och då man visste, att
missförståndet med konungen hade sin djupaste grund i
tvedrägten angående tron, samt tillika erinrade sig, att
konungen ju erbjudit, att hans predikanter skulle stå till svars
för sin lära, så beslöt man, att de stridiga läropunkterna
skulle genom en disputation inför ständerna afhandlas. De
gamle kämparne Olaus Petri och Peder Galle trädde nu
fram och "nappades väldeliga", men den senare talade i
början latin, till dess menige man nödgade honom begagna,
modersmålet, så att alla skulle kunna begripa, hvad som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free