Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 37. Laurentii Petri kyrkoordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åtminstone var han erkebiskopen behjelplig att få
kyrkans ordning lagbestämd. Såväl för konung Gustaf
som för konung Erik hade Laurentius Petri framlagt förslag
till kyrkoordning, men intetdera förslaget hade fått gällande
kraft. Det senast utarbetade var emellertid vid början af
konung Johans regering spridt i afskrifter och temligen
allmänt efterlefdt. Men dervid borde det icke få stadna.
Erkebiskopen önskade naturligtvis se sitt förslag upphöjdt
till lag för den svenska kyrkan. Och han vann sitt syfte
genom Johans tillmötesgående. Konungen befalde nämligen,
att den af Laurentius Petri författade kyrkoordningen, sedan
hon af biskoparne och andra kyrkans personer blifvit noga
granskad, skulle af trycket utgifvas, och att sedan alle,
vid tillbörligt straff, skulle sig efter densamma i kyrkans
handlingar hålla och rätta. Härigenom hade den gamle
erkebiskopen nått sitt önskningsmål. Han kunde nu, för
att sätta kronan på sitt verk, under kunglig sanktion utgifva,
Sveriges första kyrkoordning, som också verkligen utkom
af trycket 1571.
Denna kyrkoordning, som med skäl blifvit kallad
Laurentii Petri testamente till den svenska kyrkan, var
kanske i många fall väl obestämd och nog mycket
resonnerande, för att bevara karakteren af en lag; men att hört
i det hela var förträfflig och af djupt ingripande betydelse,
lider intet tvifvel. Hon hvilade på samma grundsats som
hela den svenska kyrkoreformationen intill denna tid,
nämligen att man i möjligaste mån borde undvika allt
nyskapande och endast efter Guds ord pröfva de läror,
inrättningar och kyrkoseder, som förut funnos, bortlägga det
som med detta ord ej öfverensstämde, men behålla, hvad
med godt samvete behållas kunde. Så t. ex. tillämpades
denna grundsats i afseende på biskopsembetets bibehållande.
Detta embete betraktades visserligen icke såsom egande
sin grund i omedelbar gudomlig stiftelse, men dock såsom
för ordningens skull godt och nyttigt. Enligt kyrkoordningens
föreskrift skulle biskop väljas af några dertill
förordnade af klerkeriet, men äfven "andra, som i saken
något förfarne voro", skulle i valet deltaga. Den valde
borde af öfverheten bekräftas i embetet och sedan af en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
