Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 51. Upsala möte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstänka, att Karls kalvinistiska sympathier skulle söka skaffa
sig hemligt insteg i landet. Derföre yrkade man nu, att
namnet kalvinister uttryckligen skulle intagas bland de
kätterier, dem mötet förkastade, och så ihärdigt vidhölls detta
yrkande, att mötets ordförande jemte biskoparne af
Linköping och Strengnäs måste begifva sig till hertigen och
begära hans bifall till det fordrade tillägget. Naturligtvis
blef hertig Karl härigenom ytterst förtörnad, men
klokheten bjöd honom att gifva vika. Den 19:de Mars, vid ett
slutsammanträde på Upsala slott, upplästes mötesbeslutet,
sådant det nu var formuleradt. Hertigen, rådet och
öfrige närvarande godkände och lofvade underskrifva det,
hvarpå mötet af hertigen upplöstes.
Upsala mötes beslut, som är dateradt den 20:de Mars
1593, utfärdades i hertig Karls, rådets och de i Upsala
samlade biskoparnes och meniga presterskapets namn. Det
undertecknades dock ej blott af dem, som deltagit i mötet,
utan sändes äfven under våren och sommaren 1593 i en
mängd afskrifter till landsorterna öfver hela riket, för att
undertecknas af medlemmar af alla stånd och sålunda
beseglas å de olika menigheternas vägnar. Att beslutet var
vigtigt och framtidsdigert, derom var man tydligen allmänt
ense. Efter en kort inledning sönderfaller det i sju
punkter. Deras hufvudsakliga innehåll var, att man skulle
troget förblifva vid Guds rena ord, de tre symbola och den
oförändrade Augsburgiska bekännelsen, att konung Johans liturgi
blef strängeligen förbjuden, att alla de påfviskes och
sakramentariers, zwinglianers, kalvinisters äfvensom
vederdöpares och andra kättares villfarelser förkastades, att
kyrkoförfattningen, kyrkobruken och messan skulle inrättas efter
kyrkoordningen af 1571 och den då brukliga handboken,
samt att några deri bibehållna ceremonier, hvilka i de flesta
evangeliska församlingar blifvit aflagda, väl skulle i Sverige
tillsvidare brukas, men att såväl socknepresterna som ock
biskoparne vid sina visitationer skulle låta sig angeläget
vara att från allmogens föreställning aflägsna missförstånd
af de ifrågavarande kyrkobrukens betydelse. Kunde åter
sådant ej ske, utan att sjelfva ceremonierna borttoges, så
skulle biskoparne jemte fullmägtige af domkapitlen och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
