- Project Runeberg -  Svenska kyrkans historia efter reformationen / Förra delen (1520-1693) /
177

(1886-1887) Author: Carl Alfred Cornelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 87. Fråga väckes om konkordiebokens antagande.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8 7. FRÅGA VÄCKES OM KONKORDIEBOKENS ANTAGANDE. 177

än de tre andra ståndens, akademiernas och hela
presterskapets bifall. Vid riksdagen funnes blott tre biskopar
närvarande; tiden för de öfrigas utnämning vore snart för
handen, och det kunde icke vara dem behagligt, att man
hastade med detta verk. I^ber concordiæ, "uppfyld med
djupsinniga saker, som enfaldigt folk icke kunde förstå",
torde lätt kunna blifva en "liber discordiæ". På dessa
grunder föreslog Terserus, att hela frågan skulle uppskjutas till
lägligare tid, och så skedde äfven.

Nu begaf sig Jonas Magni till Upsala, för att erhålla
nya bundsförvandter. Dervarande theologer Johannes
Ca-nuti Lenæus, Johannes Stalenus , Laes Stigzelius och
Erik Brunnius afgåfvo också ett betänkande, som i sak
godkände det väckta förslaget, ehuru man tillrådde, att
presterskapet icke för tillfället borde inlåta sig på den
frågan, huruvida konkordieboken skulle kallas symbolisk eller
icke, utan blott med alla ständerna om henne förena sig
samt derefter af Kongl. Maj:t begära försäkring på samma
bok, på det hon "sedan måtte i sinom tid af alla andra,
som frånvarande äro, expresse gillas och underskrifvas".
Efter sin återkomst till Stockholm uppläste Jonas Magni
detta betänkande i presteståndet, hvarpå han förnyade sitt
förslag om konkordiebokens underskrif vande. Men
Johannes Matthiæ och Terserus lyckades återigen få saken
uppskjuten.

Under tiden blefvo ändtligen de lediga biskopsstolarne
återbesatta. Lenæus utsågs "till erkebiskop, pastor
primarius i Stockholm Olof Laurelius till biskop i Vesterås,
Andreas Prytz förflyttades från superintendenturen i
Götheborg till biskopsstolen i Linköping, och kyrkoherden i
Jönköping Johannes Baazius blef biskop i Vexiö.
Härigenom hade ett af skälen till bekännelsefrågans uppskjutande
blifvit undanröjdt, och saken företogs åter till behandling.
De nya biskoparne voro allesammans ense med Jonas Magni,
och i synnerhet Laurelius framträdde såsom den
sistnämndes ifrige bundsförvandt. Han sökte visa, att
konkordieboken redan vore och alltid hade varit en symbolisk bok,
samt att hon nu för kryptokalvinisternas skull borde af
samteliga presterskapet underskrifvas. Och så skedde slut-

Cornelius: Sv. kyrk. hist. efter reformationen.’ 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 13:06:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svkyrhis/1/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free