Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 89. Johannes Terserus ådrager sig1 högadelns ovilja. - § 90. Terserus anklagas för synkretism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom sitt energiska uppträdande i denna sak skulle ådraga
sig mycken ovilja hos alla dem, som genom den tillämnade
reduktionen hotades med stora ekonomiska förluster, torde
knappt behöfva nämnas. Men äfven i en annan ömtålig
fråga stötte han sig ohjelpligen med rikets stormän.
Ter-serus understödde nämligen med mycken ifver den af
drottningen vid samma riksdag framlemnade, men af adeln
häftigt bekämpade propositionen om thronföljdens försäkrande
åt det pfalziska huset.
§ 90. Terserus anklagas för synkretism.
Högadelns hat ersattes dock af den ynnest, Terserus
vann på högsta ort, der man naturligtvis var lifligt
intresserad såväl för reduktionsfrågan som för thronföljdens
ordnande på föreslaget sätt. Också glömde icke Karl Gustaf
de tjenster, Terserus gjort honom och hans hus, utan
befordrade honom den 15:de Maj 1658 till biskop i Åbo. Det
var dock konungens personliga ynnest, ej presterskapets
förtroende, som kallade honom till den ansvarsfulla platsen,
och snart hade Terserus, som ej egde förmågan att göra
sig omtyckt, mot sig väckt en temligen allmän förbittring.
Härtill kom, att äfven han, i likhet med Johannes Matthiae,
väckte förargelse genom sitt skriftställeri. Länge misstänkt
för synkretistiska åsigter, utgaf han nämligen i Januari 1662
ens. k. Förklaring öfver catechismupi, som ansågs förråda
villomeningar af antydda art.
*Nu uppträdde den grundlärde och strängt orthodoxe
theologie professorn i Åbo Enevald Svenonius såsom
renlärighetens nitiske väktare och började skrifva mot de
farliga läror, han funnit i biskopens bok. Striden blef mer
och mer skarp. Det gick så långt, att Terserus och hans
vederdeloman, under en offentlig disputation, förifrade sig
mot hvarandra till den grad, att akademiens kansler ansåg
sig böra anmäla saken hos regeringen. Genast blef en
kommission förordnad att undersöka tvistemålet. Här fann man
åtskilliga "anstötliga och skadliga" ordasätt i biskopens
katekesförklaring samt begärde, att ärendet måtte
hänskju-tas till ett blifvande sammanträde af alla biskopar och su- ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
