Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 118. Kyrkotukten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 118. KYKKOTUKT.
den brottslige betrakta ifrågavarande näpst blott såsom en
kyrklig aga, gentrni hvilken han skulle "förlika sig med
församlingen", sig sjelf och andra till varnagel, hvarjemte
samma timliga näpst skulle "tjena dertill, att syndarens
lydaktighet och sanna bättring måtte kunnig varda, allom
till förbättring, likasom hans synd och last tillförene varit
känd mångom till förargelse".
För öfrigt synes lamheten i den borgerliga
rättsskipningen hafva föranledt kyrkan att genom skärpa vid
kyrkotuktens tillämpning söka godtgöra denna brist, hvadan
kyrkoboten i form af timlig näpst torde hafva bibehållits
jemväl såsom ett supplement till eller rentaf såspm en
ersättning för det verldsliga straffet. Så t. ex. stadgades det
redan på kyrkomötet i Örebro 1529: "Om uppenbara skrift"
måga poenitentiarii våld hafva att sätta den plikt, som de
tro nyttigast vara både honom, som skrift sättes, och
androm ; och måga de väl bruka någon skarphet med dråpare
och andra ogerningsmän, efter man ser, att det verldsliga
svärdet ofta ligger nere och icke hafver sin gång, som det
borde". Likaså förklarar 1571 års kyrkoordning det vara
orådeligt att låta kyrkoplikten falla till följe af " den stora
öfverdådighet och sjelfsvåld, som man här så godt som
allmänt gör sig till att synda, deraf att svärdet icke så biter,
som väl behöfdes".
Många katholska penitenser, såsom pilgrimsfärder m. m.y
lämpade sig icke för de nya förhållanden, som genom
reformationen hade inträdt. Så beskaffade botöfningar
af-lystes derföre, och andra sattes i deras ställe. Men hvilka
dessa skulle vara, fastställes icke närmare uti 1571 års
kyrkoordning, utan deras bestämmande öfverlemnades åt
poenitentiarii urskilning och bepröfvande. Endast den
anvisning gifves, att plikten bör " gå tvärtemot synden, som
är bedrif ven", så att t. ex. den, som i dryckenskap begått
drap, borde åläggas att under en viss tid icke deltaga i
några gästabud eller bära värja. För öfrigt nämnes
exempelvis, att fastor och almosors gifvande kunde ådömas,
jemväl ock någon tids förbud att vara i kyrkan närvarande
utom under predikan. Men att stå naken för kyrkodörren
eller varda slagen i jern må blott brukas för så grofva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
