Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 129. Årliga högtider. - § 130. Bot- och böne-dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att på de nämnda två s. k. gångdagarne hålla allmänneliga
bönestunder med eller utan predikan angående bönens kraft,
nytta och nödvändighet, hvadan sälunda dessa dagar utr
gjorde ett slags komplement till bönesöndagens gudstjenst.
Konung Karl IX, som enligt sin kalviniserande åsigt
strängt höll på Söndagens helgd, var deremot obelåten med
de många helgedagar, som dessutom firades. Han yrkade
derföre på riksdagen i Örebro (1608), att åtskilliga från
papismen behållna helgedagar, och ibland dem särskildt
Marie besökelsedag, måtte afskaffas. Men presterskapet
motsatte sig konungens önskan, och förslaget förföll.
Under den följande tiden förspordes emellanåt klagan öfver de
många helgedagar, hvarigenom arbetet hindrades, och till
och med i den lagkommission, som nedsattes 1650 och
utgjordes af landets förnämsta theologer och statsmän,
yttrades, att "folket likasom ledes vid de idkesamma
predikningar". Men 1686 års kyrkolag vidtog ingen väsentlig
ändring, utan stadfäste den förut gällande ordningen.
§ 130. Bot- och böne-dagar.
Utom de nu nämnda högtiderna firades äfven s. k.
Tacksägelse-, Faste-, Bot- och Böne-dagar. Sådana
utomordentliga högtider brukades redan i den katholska tiden. På
evangeliskt sätt inrättades de aldraförst af Gustaf I, som
år 1544, då landet hemsöktes af oväder, regn och andra
landsplågor, till deras afvändande lät påbjuda bönedagars
firande under en hel veckas tid samt tillika förordnade, att
ett dylikt bönedagsfirande äfven för framtiden skulle ske
hvart år fyra dagar efter hvarandra på den tid, som kunde
finnas beqvämligast. När Gustaf Adolf i slutet af 1611 hade
intagit sin faders af stora faror hotade thron, tillkännagaf
han sin afsigt att utlysa årliga bönedagar. Den första
bestämdes redan till den 31:ste Januari 1612. Anordnandet
öfverlemnades åt det vid riksdagen i Nyköping samlade
presterskapet, som påbjöd, att nyssnämnda dag öfver
angifna texter skulle hållas tre predikningar i städerna och
två på landet. Alla, som voro oförhindrade, borde infinna
sig i kyrkan, anamma Herrans nattvard samt hela dagen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
