Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 135. Lärda strider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 5. LÄRDA STRIDER.
285
begge berömda professorenra Olof Rudbeck och Pek
Hoffvenius. Hvad som förmådde dem att på visst sätt sluta
sig till K^rtesii filosofi, var väl icke någon skeptisk
ställning till kyrkoläran, ty åtminstone Hoffvenius förklarade
sig uttryckligen gilla hennes dogmer och icke vilja
sammanblanda theologiska och filosofiska frågor. Men deremot
ansågo de kartesianismens grundsats att tvifla på allt, till
dess- man hade funnit en säker grund, synnerligen
användbar inom naturvetenskaperna, der man genom experimenter
borde skaffa sig en visshet, som ingalunda kunde
förvärfvas genom aristotelismens definitioner och distinktioner
eller dess af ingen erfarenhet bekräftade läror om tingens
substans och accidenser. Emellertid var detta nog, för att
skrämma Aristoteles’ blinde beundrare och särskildt
theologerna, * hvilka numera ansågo aristotelismen alldeles
oumbärlig för en rätt framställning af kyrkans dogmer. En
sammanstötning var derföre oundviklig. Vid en
disputation, som i början af år 1665 utgafs af Hoffvenius, hade
bifogats några korollarier af respondenten, öfver hvilka,
såsom ej mindre än sjelfva afhandlingen röjande betänkliga
yrkanden af kartesiansk anstrykning, theologiska
fakulteten fann skäl att inför konsistorium besvära sig, hvarvid
dåvarande domprosten och förste theologie professorn, den
lärde Lars Stigzelius, förde fakultetens talan. Saken kom
till kanslerns, den för all slags lärdom varmt intresserade
riksdrotsen Magnus Gabriel De la Gardies, kännedom,
och denne förmanade de tvistande till ömsesidig foglighet,
ehuru han tillika gaf médici rätt att använda
kartesianis-men, såvida de af densamma kunde draga nytta för sin
vetenskap. Likväl finner man af theologiska fakultetens
protokoll för den 4:de Oktober 1667, att Hoffvenius då
inlåtit sig i ny polemik med Stigzelius, i anledning hvaraf
beslöts, att den förre "först skulle muntligen i fakulteten
admoneras att afstå med sina noviteter" och sedan, om ej
annat hjelpte, angifvas hos prokanslern till ytterligare
förmanings erhållande, "att icke någre turber måtte i
fakulteten och akademien yppas".
Tvisten angående kartesianska filosofien tyckes
emellertid hafva afstadnat under de begge följande decennierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
