Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 147. Beröring mellan Spener och några framstående män inom den svenska kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
theologie professor i Åbo, började han ifra för ett bättre
och enklare predikosätt, fritt från skolastisk förkonstling
och saftlöst ordprål, hvarjemte den med Spener knutna
förbindelsen underhölls genom en flerårig brefvexling. Man
finner, huru Spener i sina bref till Gezelius icke blott
förklarar sig ämna tillsända honom sina år 1675 utgifna s. k.
Pia desideria, öfver hvilka han önskade få höra hans
omdöme, utan äfven prisar Gezelii afsigt att i Abo inrätta
collegia pietatis. Han säger sig mycket hoppas af honom
för pietetens sak i Sverige, berömmer hans och hans faders
sed att till presterskapet i Åbo stift utsända dispositioner
öfver predikotexter samt tackar Gud, som, da den öfriga
verlden i religiösa ting vore kall eller ljum, syntes vilja
väcka norden till nytt lif och ny ifver. Det sista kända
brefvet från Spener till Gezelius är af år 1686. Två år
tidigare hade Gezelius blifvit förordnad till superintendent
i Narva och der vidtagit temligen våldsamma åtgärder, för
att förmå ingermanländingarne att öfvergå till den
lutherska kyrkan. Spener uttalar sitt ogillande häraf samt
uppmanar ifrigt till fördragsamhet och foglighet. Måhända
bidrog detta till att afbryta skriftvexlingen, helst som
Gezelius snart nog på nära håll fick göra bekantskap med de
betänkliga sidorna af pietismen och derigenom förvandlades
till en afgjord motståndare af hela den rörelse, som från
Spener ledde sitt upphof.
Utom Gezelius funnos äfven andre män inom den
svenska kyrkan, som samtidigt med honom stodo i ett
vänskapligt förhållande till Spener. Mest berömd ibland dem är
Johan Fischek. Tysk till börden, hade denne man i
början af 1670-talet blifvit insatt till generalsuperintendent i
Riga. Han har blifvit kallad Liflands nye apostel, och han
gjorde skäl för det namnet genom sin nitiska
embetsverksamhet. Bland annat lyckades det honom att genom
understöd af Karl XI skaffa medel till bibelns utgifvande på
lettiska språket, hvarjemte han till menighetens upplysning
i evangelisk sanning lät trycka katekesen samt flere
uppbyggelseböcker, tolkade på folkets eget tungomål. År 1699
lemnade han Riga och begaf sig till Tyskland, der han dog
1705 såsom generalsuperintendent i Magdeburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
