Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 148. Karl XI:s edikt mot pietismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 148. Karl XI:s edikt mot pietismen.
Medan man ännu i det egentliga Sverige hade liten
eller ingen kännedom om Spener och hans verk, var det
naturligt nog, att man i de tyska provinser, som lydde
under Sveriges krona, ganska tidigt skulle med
uppmärksamhet följa den nya religiösa rörelse, som härledde sig från
Spener. Så skedde ock redan under Karl XI:s regering.
En af pietismens häftigaste fiender, Johan Feedeik Mayee,
som förut varit professor i Wittenberg, hade 1686 blifvit
kallad till pastor vid Jakobskyrkan i Hamburg och genom
det lidelsefulla sätt, hvarpå han uppträdde mot den
pietistiska rörelsen derstädes, uppväckt en storm af oroligheter.
Det oaktadt blef denne man 1691 anstäld såsom
öfverkyrkoråd för Sveriges tyska provinser, hvarpå han från 1695 till
sin död 1712 beklädde värdigheten af generalsiiperintendent
öfver Pommern och kansler vid Greifswalds universitet.
Med en sådan rådgifvare i kyrkoärender var det
temligen gifvet, att Karl XI, som dessutom sjelf var mycket
nitisk för renlärighet och sträng ordning inom kyrkan,
skulle sätta sig emot en rörelse, som ju hotade att lossa
på de stränga band och former, hvari det kyrkliga lifvet
var insnördt. Också utkom den 6:te Oktober 1694 ett edikt
på tyska, hvari konungen, sedan han beklagat det på flere
orter i Tyskland kring sig gripande svärmeriet samt den
mer och mer gängse ringaktningen af kyrkans symboliska
böcker, "af landsfaderlig omsorg om sina undersåters eviga
välfärd" befalde, att alla innevånare i hans provinser, af
hvad stånd och kondition de vara må, men i synnerhet
prester och lärare, skulle af hålla sig från alla "kätterska,
farliga, misstänkta och anstötligs talesätt", på intet vis
tåla privata sammankomster i husen eller andra "hemliga
conventicula" samt stadigt hålla sig vid Guds ord och de
besVurna symboliska böckerna, hvarjemte hårdt ansvar, ända
till afsättning och landsförvisning, stadgades såsom påföljd
för brott emot detta påbud. Anmärkas bör, att
ifrågavarande edikt, som närmast afsåg de tyska provinserna,
angifver såsom sitt syftemål att förekomma det ondas
utbredande öfver landet, och vi vete icke, hvarken huru tidigt
det kom till användning, eller huru strängt det tillämpades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
