Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 149. Ulstadius, Schæfer och Uhlegius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149. ULSTADIUS, SCHÆFER OCH UHLEGIUS.
utan egna sitt lif åt himmelsk visdom och Guds kunskap
till befrämjande af Guds ära jemte eget och andras sanna
själagagn. Men han hade icke hållit sin föresats, utan af
sina anhöriga låtit öfvertala sig att taga den filosofiska
graden. Härigenom ansåg, han sig hafva förnekat Guds ära,
sade sig djupt ångra sina verldsliga studier, uppbrände sina
filosofiska böcker, återlemnade magisterdiplomet och
varnade den studerande ungdomen att icke, i likhet med hvad
han sjelf låtit komma sig till last, "beflita sig om köttslig
visdom och jordisk heder".
Om Uhlegius berättas det, att han redan under sin
studietid i Upsala "insupit några fanatiska principier". När
han sedermera 1688 kom hem till Åbo, der hans fader hade
varit kapellan, slöt han sig till Ulstadius, hyste och födde
honom samt delade hans svärmerier.
Alla tre blefvo 1689 anklagade inför Åbo hofrätt.
Eansakningen visade, att deras villfarelser voro flerfaldiga.
De ansågo, att papisterna hade en i det närmaste rigtig
lära om rättfärdiggörelsen, att den Heliga Skrift vore
allenast en död bokstaf, såframt ej "Kristi Ande är derhos",
att predikans kraft beror af predikantens helighet o. s. v.
De hade ock brukat talesätt, som befunnos kätterska och
anstötligs, såsom att de fromme vore "Kristi beläte,
likasom Kristus är Fadrens", att hos presterna borde "den
Helige Ande brinna", på det de måtte kunna meddela
honom åt sina åhörare, att ordet "person" ej borde brukas i
treenighetsläran, enär det ej förekomme i bibeln, o. s. v.
Ändtligen förkastade de kyrkans symboliska böcker och
hade "med svåra injurier utfarit" emot konsistorium och
presterskapet. Man finnner, att, om än de anklagade gingo
mycket längre i svärmiska öfverdrifter än Speners vänner,
de dock egde mycket med dem gemensamt och i synnerhet
med ifver drefvo den bekanta pietistiska satsen, att en
opånyttfödd prestmans förvaltning af sitt embete icke kan
hafva någon kraft.
Hofrätten, som inberättade saken till Kgl. Maj:st,
hemstälde visserligen, om icke de anklagade borde behandlas
såsom mindre vetande. Men biskop Johan Gezelius d. y.?
hvilken nu hade ändrat tankar beträffande hela den rörelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
