Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 149. Ulstadius, Schæfer och Uhlegius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149. ULSTADIUS, SCHÆFEB OCH UHLEGIUS.
som kunde anses leda sitt upphof från Spener, var af
annan mening och yrkade, att alla tre borde qvarhållas i
fängelse och domkapitlet arbeta på deras omvändelse, en åsigt,
som konungen delade.
Ulstadius stod dock orubbligt fast vid sin bekännelse
och kunde ej förmås till återkallelse. Han blef derföre
1692 af Åbo hofrätt dömd att "såsom en affälling och den
evangeliska lärans försmädare" mista lifvet. Men
alldenstund han ansågs "icke vara klar i hufvudet, utan hafva
en svår melankoli", så mildrades domen till lifstidsfängelse.
Han insattes 1693 på Smedjegårdshäktet i Stockholm, der
han, ehuru hans uppförande var stilla och sansadt,
underkastades samma stränga tukt, som användes mot de
gröfsta brottslingar. Den hårda behandlingen lindrades dock
efter någon tid, och vid drottning Uleika Eleonokas
kröning 1719 erbjöds honom till och med friheten. Men han
var då så van vid sin mångåriga vistelseort, att han
begärde och erhöll tillstånd att få qvarstadna i sitt fängelse,
der han dog 1732. Det berättas, att han under sin
långvariga fängelsetid "ofta hade besök af de väckta själar,
som då funnos i Stockholm".
Uhlegius, som af Åbo hofrätt förklarades vara en idiot
af "stupido ingenio", återkallade 1693 sina villfarelser, stod
uppenbar kyrkoplikt och blef frigifven. Han egnade sig åt
landtmätareyrket och blef slutligen inspektor på en
egendom i Finland. Hos domkapitlet i Åbo anmälde han år
1700, att han ångrade sitt affall från den af Ulstadius
be-kända sanningen. Dagen derefter återkallade han
visserligen denna anmälan. Men följande året underrättade han
sin sockenprest, att han söndrade sig ifrån den lutherska
församlingen och ville lefva och dö skild från hennes
gemenskap. Han förblef dock oantastad, dog 1702 och "vardt
begrafven i stillhet efter kyrkoordningen på Eura Åminne
kyrkogård".
Den förnämste af de anklagade i snillegåfvor och
lärdom var Peter Schæfer. Han dömdes till lifstidsfängelse.
Men som han vid återlemnandet af sitt magisterbref hade
nyttjat uttryck, som ingen "integræ mentis" skulle använda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
