Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 159. En kommission nedsättes att döma i målet. - § 160. Regeringens ställning till konventikelfrågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
benägenhet att fördöma sina motståndare och framför allt
kyrkans vigde tjenare, som icke ville sluta sig till det nya
partiet och dess separatistiska sträfvanden.
§ 160. Regeringens ställning till konventikelfrågan.
Såsom nyss nämndes, förklarade kommissionen i sitt
till senaten afgifna utlåtande, att de anklagade gjort sig
skyldiga så väl till ohörsamhet mot öfverhetens bud som
till villfarelser i läran. Det oaktadt synas desse män icke
hafva blifvit hemsökte med något annat straff, än att man
dels lade beslag på deras boksamlingar, dels förbjöd dem
att vidare hålla konventiklar. Emellertid gaf saken
anledning till vidtagande af ett nytt försigtighetsmått. Sannolikt
emedan Wolker och hans anhängare enständigt yrkade, att
deras sammankomster ej varit af det slag, som de kgl.
förordningarne förbjödo, ansåg sig regeringen böra låta utgå
en s. k. åtvarning af den l:ste Dec. 1713, hvaruti, efter
upprepande af 1706 års plakat och med åberopande af 1694
års edikt, den åtskilnad göres, att ingen förmenas hemma
öfva sig i gudaktighet eller hålla sina barn och tjenare till
bön. och åkallan, men att alla sådana sammankomster äro
förbjudna, der personer -från andra hus, få eller många,
sammankomma att förrätta någon andakt eller utlägga och
förklara den Heliga Skrift, hvarigenom man sålunda fick
begreppet af konventikel bestämdt och husandakten
uttryckligen lofgifven.
Denna nya förordning, som i tydliga ordalag beskref,
hvilka sammankomster voro förbjudna, väckte en bitter
klagan hos dem, mot hvilka åt varningen var rigtad; och så
litet förmådde hon i sjelfva verket uträtta, att konventiklar
fortfarande höllos, och att hela rörelsen, långtifrån att stäfjas,
snarare ifrån denna tid erhöll en ökad utbredning i
hufvudstaden. Den ifrige pietistfienden biskop Gezelius, som med
anledning af krigsoroligheterna måst fly från Finland och
för tillfället uppehöll sig i Stockholm, ansåg ställningen så
betänklig, att han trodde nya mått och steg böra vidtagas.
Han förenade sig derföre med några andra embetsbröder,
såsom biskoparne Jakob Läng i Linköping och Matthias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
